Dylan
Now if you see Saint Annie
Please tell her thanks a lot
I cannot move
My fingers are all in a knot
I don't have the strength
To get up and take another shot
And my best friend, my doctor
Won't even say what it is I've got.
Please tell her thanks a lot
I cannot move
My fingers are all in a knot
I don't have the strength
To get up and take another shot
And my best friend, my doctor
Won't even say what it is I've got.
Boktips
Tänk att igår var det den 26e. Då hade jag kanske möjligen fast tydligen inte kunnat ha varit i Sandviken.
Sommaren börjar lida mot sitt slut. Det regnar. Jag fryser.
Jag har läst en bra bok. En sån där bok som bara inte får ta slut. När man närmar sig mitten börjar man få ångest för att halva äventyret är över men kan ändå inte sluta läsa för att dra ut på det lite. Boktjuven. Läs den. Jag törs säga att jag aldrig varit med om något liknande. Det finns tusentals böcker om andra världskriget. Om de goda, om de onda, om allt som hände ur alla möjliga synvinklar. Aldrig förr har döden berättat historien. Ingen annan bok har en cigarettrullande fosterpappa med silverögon eller en svärande fostermamma som lagar äcklig soppa. Ingen annan bok har en boktjuv.
Min sommar i 2010. Hjalmar, värme, njuta.
Sudda heteronormen
Vi har haft vedkapningsdagar i Hertsjö. Arbetsfördelningen har sett ut som så att pojkarna kapar, klyver och staplar dagarna i ända medan jag och mamma tar hand om Hjalmar och lagar mat. Snyggt va? Idag fick Simon och Adam ledigt för att bada. Mamma staplade i några timmar och jag fick Hjalmar och maten på min lott. Det gick bra. Vi har badat och tittat på Emil i Lönneberga. När Emil kör Alfred genom snöovädret för att komma till doktorn i Mariannelund gråter jag. Alltid. Jag kan inte låta bli att känna igen mig i hur han kämpar fast alla säger att det inte går och ingen hjälper honom.
Jag har orkat mycket. Gått långa promenader och haft tålamod med Hjalmar. Lagat mat till många två gånger om dagen. Jag märker av det men det funkar. Jag kan behöva sova en timme på dagen eller vila rygg och ben lite extra emellanåt. Igår smällde jag i mig en massa alvedon till ingen nytta men då var måttet rågat. Hur som helst är jag glad över hur bra det har gått och att jag fått känna att jag klarat av att ta ansvar.
Nu är veden färdigkapad. Vi ska fira med hyrd film och glass.
Puss och kram!
När väntan blir en aktivitet
Jag har som sagt väntat på att få komma till smärtkliniken i Sandviken sedan i början av april 2009. Jag är sjukskriven delvis på grund av väntande behandling. I måndags öppnade kliniken efter sommarstängningen och mamma ringde för att kolla läget idag. De hade väldigt mycket att göra. Oj, oj, oj, inte kan hon få komma de närmaste fyra veckorna i alla fall. Fuck you! Om jag väntar i fyra veckor och är där i två hinner jag precis bli utskriven innan terminen börjar. Men jag vet inte om jag orkar tro på det längre. Allt mitt förtroende för kliniken är bortblåst. Den 14e augusti får jag träffa mannen bakom remissen. Min alldeles egna Dr House. Vi får se om vi kan komma på något bättre då.
Dramatik i natten
Hela familjen låg och sov. En plötslig smäll fick dock alla att vakna till. Pappa trodde att taket rasade in. Eller att blixten slog ner. Mamma rusade in i mitt och Emils rum för hon trodde att jag anföll och ramlat ur sängen. Jag blev sur och undrade varför hon sprang in till oss. Jag trodde nämligen att det var Hjalmar som ramlat ur sängen. Simon och Adam sov som stockar. Emil suckade och erkände sig skyldig till smällen. Han hade bara sparkat till något som låg i sängen. Fodralet till en pocket-trumpet. Sådana kan ju ligga lite var stans. Varför inte i sängen?
Filmtips
Idag är en stor dag.
Emil är hemma igen. Hela familjen bor under samma tak. Det händer inte ofta.
Sandviken öppnar idag.
För någon vecka sen fick jag i uppgift att hyra några bra filmer. Det är i vanliga fall Emils uppgift men jag antog utmaningen. På biblioteket tittade jag på omslag och läste halvintresserat på baksidan av några filmer innan jag valde ut fyra som verkade sommarmysiga och upplyftande. Jag tittade dock inte på genre eller nationalitet. Sålunda kom jag hem med:
Små röda blommor. En kinesisk konstfilm om en fyraårig pojke som börjar på dagis som vi såg vid helt fel tillfälle. Jag fattar nog att den är vacker om man ser den någon gång när man inte är upplagd för amerikansk romantisk komedi.
Ett franskt drama. De älskande på Pont Neuf. Se den. En otroligt vacker historia om två uteliggare som skapar sin egen värld på en avstängd bro.
Barntjuven. Ett italiensk drama. Två barn omhändertas efter att mamman åkt fast för att ha sålt dottern till prostitution. En ung polis ska skjutsa dem till ett barnhem. Resan blir svår och vacker.
En serbisk komedi. Livet är underbart. Helt skruvat. Jag orkade inte se hela men musiken var fantastisk.
Landstingsbrev!!!
Mamma väcker mig alldeles för tidigt genom att vifta med brevet under min näsa. Tusen tankar flyger genom min halvsovande hjärna och jag sliter upp kuvertet. Tänk om, tänk om, tänk om!
Välkommen till provtagning och läkarbesök!
Jaha. Rutinbesök hos doktor House och koll av medicinkoncentration i blodet. Det blir väl bra. Kan inte låta bli att vara lite besviken. I några sekunder trodde jag faktiskt att det var kallelsen från Sandviken. Fast de har ju sommarstängt nu så det vore väldigt konstigt. På måndag öppnar de igen så på onsdag ska jag börja telefonsamtalbomba dem. I bästa fall kan jag få komma dit den 26e. Håll tummarna!
Lite allt möjligt
Jag har så smått börjat tröttna på den här bloggen. Skulle vilja ha en egen design och fler bilder i inläggen. Så skulle jag vilja ändra hela tonen i bloggen så att den kom att handla mer om roliga, lättsamma saker som finns i mitt liv. Den har blivit något av en deppblogg och det må så vara att jag har varit deppig ett tag. Typ de senaste åren eller så. Jag planerar flytt eller radikal förändring. Samtidigt dom jag flyttar och väntar mig en radikal förändring i mitt liv. Jag vill ha tips och hjälp och helst att en vänlig själ snickrar ihop en snygg design till mig. Snälla?
Dagen idag har varit jobbig. Inte deppjobbig men jobbig ändå. Kallt har det varit. Bara 20 grader. Burr! Hur ska jag överleva vintern? Jag har kurat ihop mig, påpälsad som om det vore höst, men fattat att idag inte var dagen att ta det lugnt på. Jag har suttit på studsmattan med Hjalmar. Badat Hjalmar. Matat Hjalmar med pasta i tomatsås. Torkat halva uteplatsen ren från pasta och tomatsås. Suttit i bilen med Hjalmar.
Jag kom på mig att tänka, helt utan tanke på hur jag mår, att det vore skönt att springa ett tag. Bara sätta på sig träningskläder och sticka. Ett tag tänkte jag faktiskt göra det. Jag hann tillochmed tänka att jag inte har några skor innan jag kom på att jag inte kunnat springa på år och dag. Det kändes häftigt. Nästan som att känna sig helt frisk ett tag.
För ganska exakt ett år sen var jag i Taizé. Det var nog den bästa resan jag någonsin gjort, åtminstone hittills.
Grattis till mig.
Jag har blivit antagen och tackat ja till franskakursen i höst! Tjoho!
Värmebölja
Sitter i det svala, mörka vardagsrummet och lyssnar på Arvo Pärt. Är mest trött idag. Har så där ont, ni vet.
Har läst Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Familjen tycker inte det är så trevligt att jag sugs in i böcker och blir okontaktbar i några dagar men om jag skrattar högt emellanåt går det bra. Hundraåringen var således en bok som passade dem bra.
Dagens pulshöjare var när Hjalmar körde sin bobby car nerför källartrappen likt den vilda bebin i Barbro Lindgrens bok. Det gick alldeles utmärkt. Inte en skråma på varken barnet eller bilen. Barnet blev dock väldigt arg när man bar bort honom från trappen. Synd att allt som är roligt också är farligt ville han nog säga.
I morgon börjar Morden i Midsommer och sommaren börjar därmed på riktigt.
Grattis Spanien!
Testing testing
Jag går omkring med en liten påse fastsydd i kjolen. I påsen finns 70 piller med homeopatiska grundämnen. Jag har ju testat det mesta inom homeopati med varierande resultat. Man vet liksom aldrig om det kommer att hjälpa men det skadar i alla fall inte och det jag testar just nu råkar vara helt gratis. Min kära mor som är bevandrad i den ädla konsten kollade upp vilka områden som var i obalans hos mig just nu. Blir någon förvånad om jag säger att det som gav utslag var hjärnans funktion, hjärtat, muskeltrådar och muskelhinnor? Nu är det bara att vänta och se.
Framtid
Lägenheten i Uppsala är fantastisk! Jag kommer trivas så himla bra där! I början av veckan började jag flytta ner så smått, tillsammans med blivande combo som flyttar ner på riktigt redan nu. På riktigt. Så overkligt. Tusen frågetecken som ska rätas ut innan allt är säkert ändå är det så nära.
Många tankar snurrar kring inställning nu. Jag ska veta vad jag vill och lita på att det blir så. Önska vitt och brett. Det är svårt. Ovant. Jag vet liksom inte om jag vågar längre. Tänker inte mycket på framtiden som något som verkligen ska hända. Lever i nuet, kanske. Har drömmar men inga planer.
och ni skall se att ni i verkligeheten gråter
över det som en gång beredde er glädje"
Profeten, Kahlil Gibran
Jag minns knappt vad det är jag saknar längre. Vet bara att jag inte vill vara rädd och ha ont. En dröm är Uppsala. Vardagen. Studentlivet. Men först ska jag till Sandviken. Hur det ska gå till och vad jag vill få ut av det orkar jag inte förstå eller formulera.
Idag är en jobbig dag. Fysiskt. Jag grubblar lite också men fastnar inte i sorg eller rädsla. Mina tankar glider över känslorna och känns inte vid dem. Det är märkligt. Inte lätt men inte heller svårt. Bara ett enda jävla ingenting.
Soliga dagar
Gårdagens dagboksskrivning fick ske på stranden. Mamma gjorde sin sista dag som assistent till underbara L så vi åkte till Orbaden. L älskar att bada. Orbaden är känt för sin långa trappa ner till stranden men också för en fantastiskt fin strand. Trappan gillar jag inte. Vi hade jättekul och jag är glad att jag följde med. L och A badade som galningar. Hjalmar lekte mest i sanden och sprang runt.
Idag väntar besök av finaste combo som äntligen befinner sig i Sverige. Tjoho!
Mina händer är tämligen ledsna så nu blir det inte mer skrivet här. Mors!
(Jo: Så här såg det ut för två år sen. Den lilla fyller två på söndag. Den stora kommer hem på måndag.)
Bara så att ni vet
Jag tänker massor. Skriver hela dagarna. I min dagbok. Tankarna jag tänker nu passar nog bäst där.
Men en liten uppdatering kan jag bjuda på ändå. Idag har jag suttit och skrivit på en lekplats till exempel. Med barn springandes runt fötterna och solen gassandes i nacken. Det var trevligt men varmt och på gränsen till vad kroppen klarade av. Den är på det humöret idag.
Det går inte att köpa TENSelektroder längre. Inte på apoteken i Bollnäs i alla fall. Jag fick dem till att försöka beställa elektroder från Umeå men det gick visst inte heller. Det var liksom droppen. Jag kan inte låta bli att skratta åt hur mina hjälpmedel försvinner ett efter ett.
DAMN!
Veckan som varit
Min midsommar var helt fantastisk. Bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har haft roligt och trevligt och mått bättre än på länge. Inte så ont. Inte så vimsigt.
På barndomens och frihetens ö har jag varit, med vänner från barndomen och friheten. Elva härliga människor på en ö där man inte kan göra annat än att vara i nuet. Alla problem rinner av en innan man stiger i ekan från fastlandet. Vi har badat (jag har badat!!!), solat, seglat, spelat kort, pratat och levt. Ätit god mat. Tittat på molnen. Dansat runt midsommarstången. Som det ska vara. Inte en tanke har jag ägnat försäkringskassan, neurologen eller sjukhus.
Nu är jag hemma igen och lyckan har bleknat bort. Kroppen är rätt mycket sämre och jag börjar bli orolig för nya anfall. Tre veckor sen sist. Det borde vara dags snart igen. Blir arg för att jag inte kan se enbart till de anfallsfria dagarna och vara tacksam för dem.
En tråkig sak har hänt som tagit ifrån mig den trygga punkt jag ännu hade kvar inom sjukvården. Det ordnar sig, såklart, men det blev lite svårare än jag tänkt.
Jag har än en gång övervunnit min telefonskräck och ringt till en okänd människa för att be om ekonomiskt stöd. Overkligt. Men det var naturligtvis inte så farligt som jag förberett mig på och nu är det äntligen gjort.
Sommarpratarna har börjat. Heja Pär Johansson!
Idag är en bra dag!
Vaknade åtta av att Hjalmar slog mig i huvudet med dosetten.
Frukost i ett soligt matrum med trevligt sällskap.
Lugn, slö dag.
Bara ont typ sju och en halv eller så.
Det är varmt.
Ikväll ska jag sova på en ö med världens bästa kompisar.
Glad midsommar!
Som ett brev på posten.
Jag fick två brev idag. Ett gjorde mig glad och ett gjorde mig ledsen.
Det som gjorde mig ledsen kom från landstinget. Det stod varför farbror doktorn ville sjukskriva mig. Att min kroniska sjukdom lett till en sekundär medelsvår depression. Att sjukdomen också gör att min arbetsförmåga är helt nedsatt. Att mitt rörelsemönster är spastiskt och parkinssonliknande. Bajs. Men jag antar att det är bra att allt han kan komma på står med. Hittills har jag inte fått något brev från försäkringskassan.
Det som gjorde mig glad kom från bästa E. Ett gigantiskt kort med en fulsöt katt på och Bamses sommarpåse. Nu ska jag lägga mig i ett soligt rum med kaffekopp och Bamsetidning. Lyckan i det.
På uppåtgående.
Jag ligger lågt med bloggen. Det har varit några jobbiga dagar då kroppen inte alls varit med. Jag har varit sängliggande i Hertsjö och ett tag var ännu en sjukhusvistelse nära. Det var blindtarmen som skulle plockas ut, trodde jag. Helst ville jag sövas och glömmas bort ett tag men nu är det bättre. Jag har fortfarande ont i magen och kroppen men jag står och går och äter igen.
Bröllopet. Ibland kan det tyckas mig oförklarligt att kungahuset fortfarande finns i Sverige men lik förbaskat satt jag klistrad vid TVn och beundrade klänningar och smycken. Jag grät av glädje och rörelse och tyckte att alla var så snälla och fina. Lyckliga människor gör mig lycklig.
I skuggan av en lind.
Jag ligger och läser på Ingrids prästgård. Marianne Fredriksson, daim och sol vid Ljusnan i fantastisk miljö är inte helt fel.
Igår var jag hos kuratorn som snabbt som attan såg till att jag är sjukskriven över sommaren. Jag finns med i systemet, säger farväl till ingenmansland och får förhoppningsvis några slantar att spara till hyran i augusti med. Man tackar. (Jag sjukskriven? Fattar inte men det är ju självklart...)
Nu ska jag gå ut och se efter om boxern ätit upp några lägerbarn än. Hon tycker jag är tråkig som inte orkar kasta bollar i all evighet. Jag tycker hon är dum som hoppar på mina onda ben. Men egentligen trivs vi mycket bra ihop.
Igår var jag hos kuratorn som snabbt som attan såg till att jag är sjukskriven över sommaren. Jag finns med i systemet, säger farväl till ingenmansland och får förhoppningsvis några slantar att spara till hyran i augusti med. Man tackar. (Jag sjukskriven? Fattar inte men det är ju självklart...)
Nu ska jag gå ut och se efter om boxern ätit upp några lägerbarn än. Hon tycker jag är tråkig som inte orkar kasta bollar i all evighet. Jag tycker hon är dum som hoppar på mina onda ben. Men egentligen trivs vi mycket bra ihop.
Väderomslag
Idag är det sol som gäller. Ute och inne, i kropp och sinne. Ryggen värker väl ungefär 7 på skalan och smålederna är ömma men det är helt överkomligt med TENS och spikmatta mellan varven. Jag packar långsamt ihop lägenheten som ska vara tom före midsommar. Så mycket saker jag har! Och de flesta tycker jag riktigt mycket om.
Största lilla broren kom förbi när samtalsämnena med kompisarna på stan tagit slut och vi återupplevde våra folkhögsskolors melodifestivaler. Måste säga att jag tyckte Bollnäs var bättre än Fridhem. Faktiskt. Nu är han och handlar. Om en halvtimme ska vi till Hertsjö för att äta middag och se på film. Lite lagom ansträngande en torsdagkväll.
Största lilla broren kom förbi när samtalsämnena med kompisarna på stan tagit slut och vi återupplevde våra folkhögsskolors melodifestivaler. Måste säga att jag tyckte Bollnäs var bättre än Fridhem. Faktiskt. Nu är han och handlar. Om en halvtimme ska vi till Hertsjö för att äta middag och se på film. Lite lagom ansträngande en torsdagkväll.
