bananpannkaka

Tänk att det ska vara så svårt att orka sätta sig vid en dator ibland. Sedan det förra inlägget har jag faktiskt inte suttit alls. Bra för mig, dåligt för er få tappra som intresserar sig för mitt liv.

Hjalmar växer så det knakar. Denna sommar kommer att fastna i mitt minne som sommaren av en salig mängd kroppsvätskor. Knappt har man hunnit hem från det jobb där man blivit bajsad, kissad, nyst och kräkt på förrän man måste byta kläder på sig själv och bror för ohälsosam beblandning med liknande vätskor. Usch.

Idag har jag fått min sista studentpresent: en "kryssning" med båten "Moa" tillsammans med Ingridpräst med mannens brorson M. Att vara fyra år verkar vara mycket trevligt. Oklart är hur så mycket energi får plats i en så liten människa.

Nu ska jag dricka te innan jag somnar i en källare. I morgon börjar inte arbetsdagen förrän ett - sovmorgon till mig!

Tack och godnatt!

Efter att ha kämpat hårt mot strömmen (dvs. min mor) trodde vi syskon att vi lyckats få lillebror att heta Bertil. Karl Bertil Skogh, finns det något snyggare namn? Men nej, det blir en Hjalmar till slut i vilket fall. Vi har förstått att vår envishet kommer någonstans ifrån. Tack mamma.

små, söta damer skiter bra mycket mer än stora, stiliga karlar.

Jag ljög tidigare när jag påstod att de tre dagarna skulle bli min längsta ledighet i sommar. Jag har just varit "systerledig" sedan i fredags och börjar jobba igen imorn. Det har varit härligt, mysigt och nej - plutten har ännu inget namn...

Igår fick vi hem Secret-filmen och sitter nu och förundras. Visserligen är den superamerikansk och väldigt plastig men för mig känns den äkta ändå. Jag tror på det. Livet är fantastiskt. Om man bara tror att allt är möjligt blir det så. Om det nu skulle råka vara så att jag har fel komemr jag i alla fall leva mitt liv full av tillit och glädje. Det vore ju inte helt fel att ha ett sådant liv.

Ha, på två timmar har vi börjat vela vad det gäller namnet igen. Vad svårt det kan vara! Vem är han?

Eftersom han redan suttit så länge hos mig idag trodde jag att jag skulle få nöja mig med den närheten ett tag. Vi är ju ändå sex personer som slåss om honom. När mamma skulle duscha  hamnade han dock hos mig igen. Med öppna ögon bökade han runt, kastade sig från axel till axel (på mig alltså) och sög på sina fingrar och min hals som om det gällde livet. Kul att de första riktiga sugmärkena jag får på halsen kommer från min två och ett halvt dygn gamla bror. :-)

Livet utanför har stannat upp för ett tag. Jag som bråkat i en evighet för att få ledigt i helgen så att jag skulle kunna åka på Delsbostämman har ställt in allt som inte har med bror att göra och är följaktigen ledig ända tills på torsdag. Det kan nog behövas för känslovurporna blir många med en ny människa som en del av livet och vardagen. När bror två vaggade bror fyra till tonerna av Stevie Wonder och jag masserade moderens ömma fötter strömmade tårarna ner för mina kinder som om det var jag som var inne i det värsta hormonruset. Mamma sköter sig riktigt bra. Lite trött kan man väl i allsindar få vara några dygn efter en förlossning.

Nu ska jag sova och lyssna till vankande föräldrar med en pipande liten son. Eller så bara tystnaden av tre trötta människor. God natt!

Jag har just suttit ett tag med ett alldeles nytt liv intill mitt hjärta. Han andades och hickade till ibland, steg och sjönk med mina andetag. Att något så litet kan vara så mycket att titta på, att inte kunna slita sig ifrån. Vi går runt och myser och försöker slösa all den överblivna kärleken på varandra eller den försummade katten. Hur mycket som helst orkar inte ett liv på knappt två dygn med. Vi får göra oss av med alla våra kramar på annat håll. Det är tur att vi har honom, vår lilla Ture. Med korpsvart hår och blå blå ögon, bräcklig som en fågelunge håller han oss samman med den styrkan endast ovillkorlig kärlek kan uppbåda.

USAs nationaldag, Bruce Springsteen spelar på Ullevi, farfar fyller 67 och jag får ännu en lillebror. 14:30, 54 cm. Marimbus Hjalmar Vilmer Magnus Olov Stig. Han är liten. Han är fantastisk.

jag som skulle skriva fantastiska inlägg om min härliga morgon och storstilade framtidsplaner. Så går allt fel. Såklart. Jag är trött och hungrig. Gamlingarna bajsade på sig, kräktes och skulle duschas sup i kvarten. Min halvtimmes lunch blev 12:30 istället för 10:30. Frukost intogs 05:30. Trötta är benen och ryggen efter cyklande och bärande. Fika hos Norells, panikrep i källaren för att få repertoaren på plats - lönlöst, middag och mys med prästernas släkt, morden i midsummer, skjuts hem med stressad pappa. Nu vill jag helst bara sova i alla evighet men imorn ska jag till Bingsjö. Från Bollnäs via Rättvik, via Falun, via Gävle. Gud, giv mig styrka! Hur jag ska ta mig från Rättviktill Bingsjö är ännu ett mysterium. Jag får väl traska de fyra milen till fots med liggunderlag, sovsäck och fiol på ryggen. Två timmar har jag på mig. Det går säkert bra. Om inte annat hittar jag säkert någon trevlig mördare att lifta med. Nu ska jag packa innan får sova. Äntligen! Och i hela sex timmar! Det är ju otroligt!