Favorit i repris
Som vi inte kan flyga med
Som blir till en börda för oss
Som vi måste smyga med
Vi hade nog alla kunnat flyga
Om inte alla självutnämnda vicevärdar
Poliser, skolmästare
Och alla dom praktiska, taktiska
Nitiska, kritiska
Anemiska, akademiska
Felfinnarna med pekpinnarna
Hade sagt: ?Du kan väl inte flyga!?
Håll dig på marken din envingade jävel!
Och drömmer du ens om att våga
Med ett enda vingslag
Prova din flygförmåga
Så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
En dröm, en längtan, en sång
Tänk om våra vingar finge
Flyga tillsammans en gång!
Om du ser en vinge
Flaxa över taken
Ska du inte springa hem
Och bli nervös
Du ska bara stanna
Och begrunda saken
Och sen tänka:
Där är en som sluppit lös!
En ros är en ros är en ros
Jag kommer att få genomföra mitt vecka tio schema. Det där jag har planerat mina dagar nästa vecka in i minsta detalj. Det som ska hjälpa mig att slutföra allt oavslutat. Om en och en halv vecka har jag inga rester kvar. Jag kan knappt förstå det.
Nu ska jag sova. Livet är underbart.
Är man skadad av uppsatsskrivande om man använder sig av underrubriker i ett blogginlägg?
På grund av tillfällig bloggtorka skriver jag nu alla mina fantastiska idéer till inlägg i ett enda:
Tillsammans är man mindre ensam
Lovet var rätt pissigt. Största delen av det mådde jag skit men men, det som var roligt var verkligen roligt! En av de sakerna var att åka ner Gävle och hälsa på broder störst. Mamma och pappa hade biljetter till en föreställning och utan att tänka mer på saken hängde vi andra glada syskon med. Väl framme kom vi på att det egentligen var onödigt men vi behövde ju inte ha mindre kul för det. Vu åt Maxburgare (snobben jag åt sallad), ostkrokar och tacochips medan vi såg Ghostbusters och pratade. Emils vindsrum är på 27 kvadrat, då ingår ett rum, ett pentry, en hall, en toalett och en stor klädkammare. På den ytan skulle 6,5 personer sova. Matbordet blev förpassat till den övriga vinden och madrasser breddes ut. Hela rummet blev en madrass. Härligt och helt galet trångt. Vi kände oss som Pip Larssons och undrade när den sjuttioelfte ungen skulle komma ut ur kökslådan. Mina bröder är bäst!
Bebis
En sådan här mössa köpte vi i lördags
Vi köpte också en sådan häroch sådana här
Strumporna är lika långa som halva mitt pekfinger från häl till tå. Plutt!
Platt fall
Ett sådant gjorde jag igår. Föll på ansiktet rakt i golvet. Lyckades för en gångs skull rädda näsan och landade på pannan. Ynk på mig! Igår var jag övertygad om att jag hade fått en hjärnskakning, idag känns det mer som nackspärr. Hittills har jag upptäckt fem blåmärken på mystiska ställen som jag för enkelhetens skull tänker skylla på fallet. Pannan har i alla fall klarat sig. Inte känns det bättre för att jag ringt mor min och efter mycket samlande av mod berättade vad som hänt. Hon tyckte att jag tog för lätt på det hela och att jag måste börja ta ansvar för att bli bättre själv. Bara jag kan göra mig frisk. Tack för upplysningen.
Efterlyses
En vän man kan gråta hos utan att berätta varför. Någon som kramar länge länge. Egentligen behövs inte så mycket. En hund eller en häst skulle nog också funka. En katt funkar tyvärr inte. De är för små och sitter inte stilla tillräckligt länge.
du efterlängtade lov
kan man jobba som expert på bubble shooter? för där är jag snart.
jag håller i alla fall mig till planeringen vad det gäller min engelskabok. the woman in white, tokbra är den! men tanken på historia B får mig att gråta. varför, varför, varför? så svårt ska det inte vara. skriv, för i helvete människa, och få den ur världen! allt ordnar sig. nu ska jag tänka att jag är bäst i världen på att skriva undersökande uppsatser. jag har aldrig gjort något annat. jag är the undersökande uppsats!
om några timmar ska jag börja laga mat till vännerna, vi ska ha planeringsmöte hemma hos mig eftersom jag inte tar mig in till stan själv. egentligen är det verkligen konstigt att det inte finns några bussar här. så få är vi ändå inte.
nu verkar jag vara väldigt deppig. det är jag inte alls, det bara blev ett sånt inlägg den här gången. jag har nämligen sett se upp för dårarna, så nu är jag helt inställd på att livet är fett bra och att allt ordnar sig bara man vet vad man vill.
tjo flöjt!
Nu är jag sådär härligt glad igen! Har betämt mig för att vara klok och gå och lägga mig nu. Innan klockan tolv! Det hände inte igår... Jag har varit hur pepp som helst på att skriva och hittade just perfekta sidor på svenska(!!!) som kan hjälpa mig en hel del med sammanfattning och diskussionsbiten i den historiska undersökningen om allas vårt Sudan. Jag började nästan gråta av glädje måste jag erkänna. Äntligen två sidor jag verkligen förstår och som inte verkar vara så djupgående men ger en bra översiktsbild. Himmeln går på jorden! Det kanske inte är så smart att lägga till nya källor när den sista versionen (efter opponering) ska vara klar imorgon. Men men, jag får ändå IG i kursen till att börja med. Då kan jag ta mig tid att göra något bra av det och skriva ihop helt fantastiska uppgifter under lovet.
FY, vad jag har hatat och sett ner på människor som gör så bara för att de inte bryr sig! Det är så elakt mot läraren och andra elever som läser kursen att det inte är sant! Men nu tycker jag mig ha belägg för detta. Kanske i alla fall. De senaste veckorna har jag pendlat mellan paniken över att jag inte hinner få in någonting i tid och den okontrollerbara glädjen över att jag faktiskt lyckas lämna in något över huvud taget. Knäppt. Jag vet. Men så är det och så får det vara.
Jag lämnade in engelskans précis idag. I TID!!!! Inte en sekund sen var jag! tio minuter tidig till och med! Man kan vara lycklig för mindre än så.
Åkerby idag var också fantastiskt. Trodde jag skulle frysa ihjäl på vägen dit men än lever jag. Jag har bestämt uppspelningsstycke för intagningsproven till högskolan i Bollnäs. Sicilienne and Rigaudon av Kreisler. Vackert och otroligt roligt att spela!
Nej, hur var det med sovandet... Nu får det vara nog.
Tack och hej, leverpastej!
Imorgon åker jag till Bollnäs.
öch
Lycklig är jag. Jag har spelat. Fast jag egentligen inte borde, för jag ska ju skriva, men jag gjorde det ändå! Härligt!
En psykologiuppgift mindre i bagaget i alla fall. Engelskan kanske hinns med. Fullständigt ordstopp i hjärnan. Orkar inte tänka på historian. Det är för stort. Jag vill klara av det. Jag ska klara av det. Jag kan klara av det.
Fast inte nu. Nu är jag för trött. När jag har gjort engelskan. Då är jag nog piggare. Nu börjar natten.
IQ fiskpinne
Snabba vändningar
Så har jag återupptagit kontakten med den allra bästa av vänner. Solen skiner. Livet kunde nog inte vara bättre.
Tyvärr har blodet kommit tillbaka, för dem som undrar. Fick slänga ytterligare ett par öronproppar i morse, fast det är värst i munnen för tillfället. Pengarna börjar ta slut, lönen har inte kommit än i och för sig. Betygen ser också ut som de gör men inte ens det kan dämpa min glädje.
Livet är gott och så ska det vara. Allt kommer att bli bra!
Upp som en sol och ner som en pannkaka
det kunde man tro
men andrea har rätt. det finns otroligt mycket att vara glad för. egentligen är det otroligt att jag faktiskt klarar av att må skit och ändå kunna gå och, i viss mån, prata. det var inte alls längesedan jag inte kunde må överhuvudtaget. jag minns hur jag bad att jag skulle orka komma tillbaka till skolan, bara det och ingenting mer. nu är det så. jag är tillbaka. och inget mer. så varför vara missnöjd?
nu får jag börja drömma om andra saker, men utan att glömma vad jag har. om lagen om attraktion nu stämmer blir det väl bara till att tänka positiva tankar.
nu är det i alla fall helg
amen