Blogstop
Om jag ska få någonting gjort stänger jag av telefonen och internet, annars blir mina dagar söndrade. Du kanske skulle testa det, Moa.
Så sant, så sant. Attans, jag som just börjar få en massa kommentarer som jag vill utreda var de kommer ifrån. Men. Jag SKA ta studenten i vår. Så är det bara. Alltså, från nu till och med den femte maj är jag strängt förbjuden att blogga, kolla andras bloggar, sitta vid msn och så vidare. Inget internet förutom för skolsyfte. Telefonen är (så fort jag rett ut allt med ackis) enbart på mellan 18 och 19 på kvällen för akuta fall och rensning av dagens sms-skörd.
Jag måste avsluta med att dokumentera galna familjens lunchdiskussion:
(P)Ja må han leva, ja må han leva... D DDD A, F# F#F#F# D... Det blev inte så kul som jag trodde...
(S)Ludvig von Beethoven men vem fann Mozart?
(P)Ludvig von Beethoven men vem fan är du?
(Hela familjen bryter ihop av skratt)
(A)Nej, den potatisen vill jag inte ha! Vad ful den är!
(Mo)Men Adam! Så säger man inte, tänk om potatisen blir ledsen nu!
(Pappa tar upp potatisen och börjar trösta den)
(E)Har du sett dig själv i spegeln, Adam? Du är inte så vacker själv.
(A)Kan jag få din oliv?
(Ma)Sara Marimba är fint.
(P)Marimba maruscha?
(E)"Emil är en trygg bas" står det.
(Mo) Jag vill duka av!
(E) Nej, jag.
(Mo) Pappa gör kaffe, Emil dukar av och jag stoppar ner i diskmaskinen.
(Ma) Yes, box. Jag har gjort choklad.
Önska mig lycka till nu, men vänta er inget svar förrän den sjätte maj.
Så sant, så sant. Attans, jag som just börjar få en massa kommentarer som jag vill utreda var de kommer ifrån. Men. Jag SKA ta studenten i vår. Så är det bara. Alltså, från nu till och med den femte maj är jag strängt förbjuden att blogga, kolla andras bloggar, sitta vid msn och så vidare. Inget internet förutom för skolsyfte. Telefonen är (så fort jag rett ut allt med ackis) enbart på mellan 18 och 19 på kvällen för akuta fall och rensning av dagens sms-skörd.
Jag måste avsluta med att dokumentera galna familjens lunchdiskussion:
(P)Ja må han leva, ja må han leva... D DDD A, F# F#F#F# D... Det blev inte så kul som jag trodde...
(S)Ludvig von Beethoven men vem fann Mozart?
(P)Ludvig von Beethoven men vem fan är du?
(Hela familjen bryter ihop av skratt)
(A)Nej, den potatisen vill jag inte ha! Vad ful den är!
(Mo)Men Adam! Så säger man inte, tänk om potatisen blir ledsen nu!
(Pappa tar upp potatisen och börjar trösta den)
(E)Har du sett dig själv i spegeln, Adam? Du är inte så vacker själv.
(A)Kan jag få din oliv?
(Ma)Sara Marimba är fint.
(P)Marimba maruscha?
(E)"Emil är en trygg bas" står det.
(Mo) Jag vill duka av!
(E) Nej, jag.
(Mo) Pappa gör kaffe, Emil dukar av och jag stoppar ner i diskmaskinen.
(Ma) Yes, box. Jag har gjort choklad.
Önska mig lycka till nu, men vänta er inget svar förrän den sjätte maj.
blixtinlägg
vad som hände med det förra inlägget förstår jag inte riktigt, det skulle komma upp en jättesnygg bild där dete stod att jag är 74% boknörd och dessutom snygg men det sket sig.
Camilla är den sötaste och snällaste varelsen på ackis jag hittills mött, kanske på delad första plats med elisabeth när jag tänker efter. hon försöker verkligen hjälpa mig även om systemet verkar vara emot oss. nu är jag riktigt snurrig.
det är tre decimeter snö här och 20 grader kallt. hemskt fast ganska mysigt så länge man är innomhus.
pluggandet går sakta men säkert framåt. ingenting är klart för inlämning än men det händer saker. jag har fyra sidor ofärdig psykologiuppsats, två sidor engelska svammel och besvarade frågor till naturkunskapen. dessutom har jag en massa obegripliga anteckningar från utställningen om evolution på naturhistoriska där jag var i påsk.
glad fjärdedag påsk allihopa!
önska mig lycka till!
Camilla är den sötaste och snällaste varelsen på ackis jag hittills mött, kanske på delad första plats med elisabeth när jag tänker efter. hon försöker verkligen hjälpa mig även om systemet verkar vara emot oss. nu är jag riktigt snurrig.
det är tre decimeter snö här och 20 grader kallt. hemskt fast ganska mysigt så länge man är innomhus.
pluggandet går sakta men säkert framåt. ingenting är klart för inlämning än men det händer saker. jag har fyra sidor ofärdig psykologiuppsats, två sidor engelska svammel och besvarade frågor till naturkunskapen. dessutom har jag en massa obegripliga anteckningar från utställningen om evolution på naturhistoriska där jag var i påsk.
glad fjärdedag påsk allihopa!
önska mig lycka till!
jag är en boknörd!
<object classid="clsid:d27cdb6e-ae6d-11cf-96b8-444553540000" codebase="http://fpdownload.macromedia.com/pub/shockwave/cabs/flash/swflash.cab#version=8,0,0,0" width="320" height="372" id="blog" align="middle"><param name="allowScriptAccess" value="sameDomain" /><param name="movie" value="http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,1,4,2,3,1,7,68,Moa" /><param name="quality" value="high" /><param name="bgcolor" value="#ffffff" /><embed src="http://www.barnensbokklubb.se/bbk2/boknordstestet/blog.swf?p=1,1,4,2,3,1,7,68,Moa" quality="high" bgcolor="#ffffff" width="320" height="372" name="blog" align="middle" allowScriptAccess="sameDomain" type="application/x-shockwave-flash" pluginspage="http://www.macromedia.com/go/getflashplayer"></embed></object>
vad betyder detta?
Pizza! Weiss doch kein mensch, woraus die besteht. Und schmecken tut's wie toter frisör.
Fick ett vykort från Tyskland. Jag är ett frågetecken. Hjälp mig, språkkunniga vänner!
Fick ett vykort från Tyskland. Jag är ett frågetecken. Hjälp mig, språkkunniga vänner!
spisen är hel
i morse, när jag för ovanlighetens skull försovit mig och det verkligen brann i knutarna, passade spisen på att klappa ihop. perfekt timing. det tog åtskilliga minuter innan jag förstod varför gröten aldrig kokade upp.
under eftermiddagen lyckades jag planera väldgästning av nära och kära den närmaste veckan för vem ska rådfrågas i spisfrågor? vaktmästare som inte verkar finnas? hyresvärden? har jag någon hyresvärd?
det blev fiskgratäng hos öhman. väldigt gott, det lyckades vi bra med. jag var mest exalterad över pulvermoset, det var första gången jag tillagade sådant.
jag var hemma igen vid halv tio, halvt bedrövad och dödstrött men ändå nöjd med livet. jag har dock konstaterat att räkost kanske inte är vad min mage mår bäst av. hur som helst lyckades jag "laga" spisen. det var en liten knapp med en nyckel som hamnat på sniskan. nu fungerar den utmärkt. ett tips är att inte testa om en platta är varm genom att lägga handen på den. det är inte skönt.
dagens kloka ord: vi är alla invalider och idioter.
så sant, så sant.
under eftermiddagen lyckades jag planera väldgästning av nära och kära den närmaste veckan för vem ska rådfrågas i spisfrågor? vaktmästare som inte verkar finnas? hyresvärden? har jag någon hyresvärd?
det blev fiskgratäng hos öhman. väldigt gott, det lyckades vi bra med. jag var mest exalterad över pulvermoset, det var första gången jag tillagade sådant.
jag var hemma igen vid halv tio, halvt bedrövad och dödstrött men ändå nöjd med livet. jag har dock konstaterat att räkost kanske inte är vad min mage mår bäst av. hur som helst lyckades jag "laga" spisen. det var en liten knapp med en nyckel som hamnat på sniskan. nu fungerar den utmärkt. ett tips är att inte testa om en platta är varm genom att lägga handen på den. det är inte skönt.
dagens kloka ord: vi är alla invalider och idioter.
så sant, så sant.
hemma
Det har varit en skön och på skolarbetesfronten händelselös helg.
Den började med chokladmuffins och kaffe hos den andra hälsingen, mitt ntåg skulle ju inte gå förrän fyra så jag hade all tid i världen på mig trodde jag. Just den tanken slutade med att jag sprang (för typ andra gången sen i maj) genom stan till stationen för att sedan få vänta i tio minuter på perrongen innan tåget kom. Fullpackat var det och jag hade ingen platsbiljett. Uppsala - Gävle avnjöts på en fällstol i hörnet bakom väskställningen. Trött som jag var somnade jag innan tåget lämnat stationen men vaknade efter tio minuter av att en väska ramlade ner på mig. Aj.
Mormor och morfar hämtade i Bollnäs och skjutsade mig till Marma. Jag sov hela bilfärden dit, jag sov mig genom en behandling och jag sov hela vägen hem. Väl hemma åt jag fullkornsnudlar med korvstroganoff sen sov jag lite till på vardagsrumsmattan innnan jag orkade gå upp till min säng. Fullkornsnudlar är för övrigt den mest onödiga och överflödiga uppfinning som finns. Nudlar ska vara vita, billiga och smaka starkt. Grådassig pasta som har snurrats till för att likna den äkta varan är inte gott!
På lördagen löstes melodikrysset i vanlig ordning sen sov jag lite till. Det städades. Linn kom. Tacos åts och melodifestivalen genomleds. Nej, nu var jag orättvis. Så dåligt var det inte. Och jag älskar Björn Gustavsson!
Idag har jag läst min underbara bok. Väskan var som vanligt tung av skolböcker och jag hade till och med låtit bli att vara med mina älskade konfirmander för att plugga. Som om. 300 sidor läste jag men noll ord har producerats.
Ingrid kom och fikade en snabbis. Mysigt och trevligt på alla sätt och vis. Hon skjutsade mig sedan till Rengsjö där pappa och Linn spelade med Rengsjö Kyrkokör. De har skrivit en mässa ihop till den gudsförgätna byn.
Linn skjutsade hem mig och Emil. Nu är jag hemma. Längtar till sängen och min bok igen. Nu har jag lästa långt mer än hälften. På torsdag ska uppsatsen vara inne. Det ska nog gå.
Hjälp, vad jag är trött. Godnatt!
Den började med chokladmuffins och kaffe hos den andra hälsingen, mitt ntåg skulle ju inte gå förrän fyra så jag hade all tid i världen på mig trodde jag. Just den tanken slutade med att jag sprang (för typ andra gången sen i maj) genom stan till stationen för att sedan få vänta i tio minuter på perrongen innan tåget kom. Fullpackat var det och jag hade ingen platsbiljett. Uppsala - Gävle avnjöts på en fällstol i hörnet bakom väskställningen. Trött som jag var somnade jag innan tåget lämnat stationen men vaknade efter tio minuter av att en väska ramlade ner på mig. Aj.
Mormor och morfar hämtade i Bollnäs och skjutsade mig till Marma. Jag sov hela bilfärden dit, jag sov mig genom en behandling och jag sov hela vägen hem. Väl hemma åt jag fullkornsnudlar med korvstroganoff sen sov jag lite till på vardagsrumsmattan innnan jag orkade gå upp till min säng. Fullkornsnudlar är för övrigt den mest onödiga och överflödiga uppfinning som finns. Nudlar ska vara vita, billiga och smaka starkt. Grådassig pasta som har snurrats till för att likna den äkta varan är inte gott!
På lördagen löstes melodikrysset i vanlig ordning sen sov jag lite till. Det städades. Linn kom. Tacos åts och melodifestivalen genomleds. Nej, nu var jag orättvis. Så dåligt var det inte. Och jag älskar Björn Gustavsson!
Idag har jag läst min underbara bok. Väskan var som vanligt tung av skolböcker och jag hade till och med låtit bli att vara med mina älskade konfirmander för att plugga. Som om. 300 sidor läste jag men noll ord har producerats.
Ingrid kom och fikade en snabbis. Mysigt och trevligt på alla sätt och vis. Hon skjutsade mig sedan till Rengsjö där pappa och Linn spelade med Rengsjö Kyrkokör. De har skrivit en mässa ihop till den gudsförgätna byn.
Linn skjutsade hem mig och Emil. Nu är jag hemma. Längtar till sängen och min bok igen. Nu har jag lästa långt mer än hälften. På torsdag ska uppsatsen vara inne. Det ska nog gå.
Hjälp, vad jag är trött. Godnatt!
God natt
Jag är trött.
Idag gick jag upp halv sju fast jag inte behövde vara någonstans före halv tolv då jag skulle äta lunch på Fröjas med Sarorna. Bara för att tvätta. Fine. Jag torktumlade i två och en halv timme och lik förbannat var all tvätt blöt. Jag har hängt upp 52 strumpor och 28 trosor på handtag och knoppar överallt i lägenheten. Lakan och påslakan hängdes på gardinstängerna, handdukar över stolsryggar och köksbordet. Jag kom för sent till lunchen.
Bad på Centralbadet. Tänker skaffa kort inom en snar framtid. Min kropp är död. Det är lite pinsamt att få kramp i armarna, håll och bli anfådd efter 25 meter. Suck.
Inte som andra döttrar är tillbakalämnad.
Söta Lena på Ackis ska prata med min sjukgymnast (som jag inte vet vem det är) imorgon och sen ska hon ringa mig. Ett glädjande samtal.
De senaste tre dagarna har jag lämnat in en uppsats om dagen. Fortsätter jag med det kommer jag att vara fri från rester nästa helg. Magiskt.
Idag gick jag upp halv sju fast jag inte behövde vara någonstans före halv tolv då jag skulle äta lunch på Fröjas med Sarorna. Bara för att tvätta. Fine. Jag torktumlade i två och en halv timme och lik förbannat var all tvätt blöt. Jag har hängt upp 52 strumpor och 28 trosor på handtag och knoppar överallt i lägenheten. Lakan och påslakan hängdes på gardinstängerna, handdukar över stolsryggar och köksbordet. Jag kom för sent till lunchen.
Bad på Centralbadet. Tänker skaffa kort inom en snar framtid. Min kropp är död. Det är lite pinsamt att få kramp i armarna, håll och bli anfådd efter 25 meter. Suck.
Inte som andra döttrar är tillbakalämnad.
Söta Lena på Ackis ska prata med min sjukgymnast (som jag inte vet vem det är) imorgon och sen ska hon ringa mig. Ett glädjande samtal.
De senaste tre dagarna har jag lämnat in en uppsats om dagen. Fortsätter jag med det kommer jag att vara fri från rester nästa helg. Magiskt.
Det gäller att smida medan järnet är varmt
Fortsättningen:
Efter pärsen i tvättstugan kröp jag ner i min varma säng och läste tills klockan var nio. Jag gick upp för att få i mig och R lite frukost så att åtminstone hon kunde åka iväg och bada. Lönlöst. H ringer och säger att de är på väg. Jag säger att vi inte kommer. Jag hinner knappt lägga på förrän jag ångrar mig. Fan heller. Här orkar jag inte vara kvar. Jag ska bada!
Sagt och gjort. Fortfarande halvvaken och inte lite så förvirrad som det sig bör kom vi iväg. Jag, H och barn. På Fyrishov väntade fler barn. Världens coolaste. Vi hade kul. Jag hade kul i alla fall. Och lugnt, och skönt. Jag blev helt charmad av barnen. Vad smarta de är! Tänk dig att fråga en tre/fyra-åring om vart han helst vill åka i världen och så säger han Polen. För att de pratar ett annat språk där och jag tycker om språk. Återigen, himmel och pannkaka.
Efter badhuset var jag trött och hungrig. Ingenting vettigt blev gjort och jag deppade till och med lite grann. Men idag har det varit fart! Presentationen är gjord, jag orkade ha litterär gestaltning hela förmiddagen, var otroligt effektiv på matten, gjorde i alla fall någonting vettigt av italienskan, hade franska med A (tjo, vad härligt) och nu har jag cyklat hem, skrivit klart synen på det främmande och ätit middag i tid (före sju).
Dessvärre törs jag inte skicka in det främmande förrän nån har läst igenom det. Frivilliga efterlyses! Nu måste jag bestämma vad nästa steg är. Neuropsykiska sjukdomar, Mr Jones, Naturkunskapen eller Matten? Allt borde vara klart imorn. Jag tror jag måste välja. Satan.
Efter pärsen i tvättstugan kröp jag ner i min varma säng och läste tills klockan var nio. Jag gick upp för att få i mig och R lite frukost så att åtminstone hon kunde åka iväg och bada. Lönlöst. H ringer och säger att de är på väg. Jag säger att vi inte kommer. Jag hinner knappt lägga på förrän jag ångrar mig. Fan heller. Här orkar jag inte vara kvar. Jag ska bada!
Sagt och gjort. Fortfarande halvvaken och inte lite så förvirrad som det sig bör kom vi iväg. Jag, H och barn. På Fyrishov väntade fler barn. Världens coolaste. Vi hade kul. Jag hade kul i alla fall. Och lugnt, och skönt. Jag blev helt charmad av barnen. Vad smarta de är! Tänk dig att fråga en tre/fyra-åring om vart han helst vill åka i världen och så säger han Polen. För att de pratar ett annat språk där och jag tycker om språk. Återigen, himmel och pannkaka.
Efter badhuset var jag trött och hungrig. Ingenting vettigt blev gjort och jag deppade till och med lite grann. Men idag har det varit fart! Presentationen är gjord, jag orkade ha litterär gestaltning hela förmiddagen, var otroligt effektiv på matten, gjorde i alla fall någonting vettigt av italienskan, hade franska med A (tjo, vad härligt) och nu har jag cyklat hem, skrivit klart synen på det främmande och ätit middag i tid (före sju).
Dessvärre törs jag inte skicka in det främmande förrän nån har läst igenom det. Frivilliga efterlyses! Nu måste jag bestämma vad nästa steg är. Neuropsykiska sjukdomar, Mr Jones, Naturkunskapen eller Matten? Allt borde vara klart imorn. Jag tror jag måste välja. Satan.
Uppdatering
Helgen var mer eller mindre fantastisk. På fredagen tog jag mig till skolan för första gången i veckan. Konstigt att komma när alla andra går.. Jag skulle äntligen göra min redovisning om fiolbygge i Mittenwald som jag skjutit upp i över en månad. Tyvärr hade den glömts bort av läraren i fråga... Naturligtvis lyckades jag bli istället blixtinkallad till en skolkonferens. Mycket fika, trevliga människor och viktiga beslut som skulle fattas. Sämre kan man ha det. Jag vet inte hur mycket just jag påverkade besluten som fattades men jag fick i alla fall vara med och tycka. Sånt uppskattas.
Klockan fem skulle Hanna firas. Hon har fyllt 20! Himmel och pannkaka! Min lilla flicka! Det blev Joel's och Sweeny Todd. Fantastiskt! Underbart! Världens "roligaste" film. Eller... vad vi kunde vara överens om var att den var obeskrivlig. Rolig? Nja, folk dör och blir olyckliga - kanske inte. Vacker? Inte direkt... Djup? Kanske...
Efter filmen till Eriksberg där Hanna bor nu. Jag premiärbesökte hennes nya lägenhet som uppfyllde alla kriterier för MVG väl. Det hänger till och med ett par hörlurar på en gren utanför köksfönstret. Hur många lägenheter har det? Vi pratade mycket och såg en väldigt konstig film. Natten genomleds på soffkuddar på golvet. Mysigt.
På lördagen regnade det. Jag skulle lyckas hitta hem på egen hand, dessutom på cykel! Jag har ju nämnt hur mycket jag brukar cykla ett antal gånger... efter en tur till Flogsta och några extravarv runt Ackis kom jag hem. Trött och blöt, dvs. inget skrivande för mig den dagen. Illa mådde jag också och kvällen slutade med, som alltid kvällen innan jag planerat något, kräks, spyor eller vad man väljer att kalla det för. Usch, vad arg jag blev! Jag som skulle åka till Fyrishov och bada med H! Har jag nu gått och bävat för att visa mig i bikini i flera dagar tänker jag banne mig inte bli sjuk!
Söndag morgon började kaotiskt. Jag mådde bättre men hade ändå inte tänkt åka, ifall det skulle vara något annat än de vanliga kräkningarna. Klockan sju gick jag upp för att tvätta. Klockan sju! På en söndagsmorgon! Jag hade bokat tid! När jag kom ner i källaren var lamporna tända. Paranoid som jag är blir jag upptrissad redan då eftersom det ökar risken för att möta mannen i källaren, den beryktade. I tvättstugan mötte jag ett fullt torkskåp, blöt tvätt i maskinen och ett hav av tvättmedel på golvet. Vissa saker ställer man bara inte upp på. Jag gav upp och var på väg till trappuppgången när jag mötte honom. Fan. Ja ja, man kan ju försöka vara trevlig i alla fall...
Hej, är det du som tvättar?
Oj, fan vad rädd jag blev, trodde du var livets ord, nej för fan, jag tvättar inte...
Sa han och gick in i tvättstugan. Hade jag inte redan gett upp skulle jag med säkerhet ha gjort det då.
Det är måndag eftermiddag. Resten av helgens strapatser kommer senare. Nu ska jag hem och fortsätta göra nytta!
2008-03-06
Dagen fortsatte bra.
Den trytande inspirationen återupplivades av cykelturen och ikväll kan inte mindre än tre uppsatser lämnas in. Strålande.
Kompis Sara kom på middag och hjälpningståg (haha, med föregående inlägg i tankarna blir det ännu roligare). Det blev en tur till Aydins för andra gången i mitt liv. Vi skulle göra broccolibiffar. Broccolin var slut. Hur detta gått till är och förblir en gåta. Innan sportlovet fanns två kilopåsar broccoli i vår frys. Vad har Rebecka levt av under lovet mån tro? Biffarna blev fantastiska, som alltid. Mat och vin avnjöts. Jag säger det igen. Vin. Bara tanken på att jag, som kan räkna mitt livs alkoholkonsumtion på ena handen, har vin i mitt kök är skrattretande. Eller bara väldigt förvirrande. Vuxenpoäng? Kanske? Eller försenade fjortispoäng?
Hur som helst hade vi underbart kul. God hjälp gavs och togs emot.
Liv ska byggas utav glädje.
Nu ska jag göra sista rycket. kankse blir alla tre klara före... två.
God natt!
Den trytande inspirationen återupplivades av cykelturen och ikväll kan inte mindre än tre uppsatser lämnas in. Strålande.
Kompis Sara kom på middag och hjälpningståg (haha, med föregående inlägg i tankarna blir det ännu roligare). Det blev en tur till Aydins för andra gången i mitt liv. Vi skulle göra broccolibiffar. Broccolin var slut. Hur detta gått till är och förblir en gåta. Innan sportlovet fanns två kilopåsar broccoli i vår frys. Vad har Rebecka levt av under lovet mån tro? Biffarna blev fantastiska, som alltid. Mat och vin avnjöts. Jag säger det igen. Vin. Bara tanken på att jag, som kan räkna mitt livs alkoholkonsumtion på ena handen, har vin i mitt kök är skrattretande. Eller bara väldigt förvirrande. Vuxenpoäng? Kanske? Eller försenade fjortispoäng?
Hur som helst hade vi underbart kul. God hjälp gavs och togs emot.
Liv ska byggas utav glädje.
Nu ska jag göra sista rycket. kankse blir alla tre klara före... två.
God natt!
Det blir aldrig som man tänkt sig men oftast bra ändå
Oj, vad många kommentarer jag fått! Nu blev jag glad!
Lilla Sara. Jag tycker så mycket om dig! Förstår du det? Jag hämnas så smått genom att berätta vad som hände här :-P Men ta det lugnt, du gjorde ju inget fel. Det blev bara fel ändå.
Händelseförlopp:
Min käre fader allsmäktig åker ibland till Stockholm för att jobba. Vid sådana tillfällen är det fantastiskt bra att beställa saker som är på fel ställe, alltså i Bollnäs fast jag behöver dem här. Till exempel medeciner, (tjoho, de har äntligen kommit - nu kan jag bli som folk igen!) som i detta fall. Annars brukar jag faktiskt möta tåget själv så att han bara kan lämna över det han har med sig till mig på perrongen. Nu har jag ju för avsikt att hålla mig i lägenheten för att jobba hårt och intensivt hela veckan och vännen Sara kallas in som mellanhand. 12:51 skulle tåget från Bollnäs rulla in på Uppsala station, Sara skulle stå och vänta på perrongen och pappa skulle lämna över bytet. 12:43 eller så ringer Sara och säger att något är fel, det står inte på vilket spår tåget kommer in, alltså existerar det inte. Jag kollar upp det med far, som eftersom han sitter på tåget kan bekräfta att det visst existerar. Men, här kommer problemet: När jag ringer för att underrätta Sara om detta blir något fel. Jag vet inte vad jag hann säga, och i vilket fall förvirrade det nog bara mer, innan Saras telefon dör. Jag ringer far igen för att berätta om förvirringen. Tåget stannar i Uppsala. Ingen Sara. Pappa lämnar påsen med innehållet (medecin för 1600 kronor) på perrongen. Tåget går.
Vad göra? Ingen kontakt går att få med Saras telefon. Ja! Jag ringer alla som kan tänkas vara i närheten av stationen! Sagt och gjort... Den sjunde personen jag ringer upp svarar faktiskt (Hanna Palm) hon befinner sig dock i Eriksberg och skulle förmodligen inte kunna ta sig till stationen snabbare än jag själv. På stationen har Sara fått tag på Sanna som har en telefon. Vi får tag på varandra, panik uppstår men nu vet vi båda att påsen finns någonstans i närheten i alla fall. Sannas tåg går så hon måste få tillbaka telefonen, alltså lägger vi på innan påsen upphittats.
Hjälp. Hejsan, hoppsan att skriva om schizofreni eller Sveriges flyktingpolitik på 90talet. Jag dammsugar kylskåpet, diskar och gör starkt kaffe för att lugna ner mig. Precis när koppen är klar ringer Sara från sin hemtelefon. Hon har inte hittat påsen. Kaffet åker ner i vasken och jag ner i källaren efter cykeln. Det blir bara att åka dit själv. På plats kan jag ju ringa far och få påsen och dess placering beskriven. Vädret är underbart. Jag blir alldeles lycklig efter att ha suttit inomhus i fem dagar. Glömmer nästan bort vad jag är ute på. Och cykla förresten. Det har jag inte gjort på år och dag. Måendet är väl inte på topp men ÅH! vad härligt det är att cykla!
Framme på statiionen ringer jag upp som sagt. Cyklar efter hela de folktomma perrongerna... Ingen påse. Nu börjar det bli lite svettigt. In på pressbyrån. Ingen påse. In på SJ. Nummerlapp.
Hejharnihittatenpåsesomminpappaskullelämnahärförungefärentimmesenochminkompiskundeintehittadenoch
detärganskaviktigasakeridenochdenärvitmedetttrasigthandtagochdetliggerburkarmedmedecineriden...
Vad sa du att du hette?
Moa Skogh.
Jaså, är det du. Vi har försökt hitta dig på eniro men du finns inte med. Vi har din påse här. Ha en bra dag.
Tack Gud! Överlycklig, nästan gråtande blödig som jag är, går jag ut i solen. Med min påse med medeciner för nästan en månadshyra och ett brev från kyrkan om föreställningen Elvis. Lyckligare kan man inte vara. Nu blir det uppeppning. Kompis Sara lät tämligen förstörd i luren. Blommor är fint. Blommor och choklad inhandlas på Torgkassen innan jag cyklar till nämnda vän. Nu ska jag ha kaffe!
Lilla Sara. Jag tycker så mycket om dig! Förstår du det? Jag hämnas så smått genom att berätta vad som hände här :-P Men ta det lugnt, du gjorde ju inget fel. Det blev bara fel ändå.
Händelseförlopp:
Min käre fader allsmäktig åker ibland till Stockholm för att jobba. Vid sådana tillfällen är det fantastiskt bra att beställa saker som är på fel ställe, alltså i Bollnäs fast jag behöver dem här. Till exempel medeciner, (tjoho, de har äntligen kommit - nu kan jag bli som folk igen!) som i detta fall. Annars brukar jag faktiskt möta tåget själv så att han bara kan lämna över det han har med sig till mig på perrongen. Nu har jag ju för avsikt att hålla mig i lägenheten för att jobba hårt och intensivt hela veckan och vännen Sara kallas in som mellanhand. 12:51 skulle tåget från Bollnäs rulla in på Uppsala station, Sara skulle stå och vänta på perrongen och pappa skulle lämna över bytet. 12:43 eller så ringer Sara och säger att något är fel, det står inte på vilket spår tåget kommer in, alltså existerar det inte. Jag kollar upp det med far, som eftersom han sitter på tåget kan bekräfta att det visst existerar. Men, här kommer problemet: När jag ringer för att underrätta Sara om detta blir något fel. Jag vet inte vad jag hann säga, och i vilket fall förvirrade det nog bara mer, innan Saras telefon dör. Jag ringer far igen för att berätta om förvirringen. Tåget stannar i Uppsala. Ingen Sara. Pappa lämnar påsen med innehållet (medecin för 1600 kronor) på perrongen. Tåget går.
Vad göra? Ingen kontakt går att få med Saras telefon. Ja! Jag ringer alla som kan tänkas vara i närheten av stationen! Sagt och gjort... Den sjunde personen jag ringer upp svarar faktiskt (Hanna Palm) hon befinner sig dock i Eriksberg och skulle förmodligen inte kunna ta sig till stationen snabbare än jag själv. På stationen har Sara fått tag på Sanna som har en telefon. Vi får tag på varandra, panik uppstår men nu vet vi båda att påsen finns någonstans i närheten i alla fall. Sannas tåg går så hon måste få tillbaka telefonen, alltså lägger vi på innan påsen upphittats.
Hjälp. Hejsan, hoppsan att skriva om schizofreni eller Sveriges flyktingpolitik på 90talet. Jag dammsugar kylskåpet, diskar och gör starkt kaffe för att lugna ner mig. Precis när koppen är klar ringer Sara från sin hemtelefon. Hon har inte hittat påsen. Kaffet åker ner i vasken och jag ner i källaren efter cykeln. Det blir bara att åka dit själv. På plats kan jag ju ringa far och få påsen och dess placering beskriven. Vädret är underbart. Jag blir alldeles lycklig efter att ha suttit inomhus i fem dagar. Glömmer nästan bort vad jag är ute på. Och cykla förresten. Det har jag inte gjort på år och dag. Måendet är väl inte på topp men ÅH! vad härligt det är att cykla!
Framme på statiionen ringer jag upp som sagt. Cyklar efter hela de folktomma perrongerna... Ingen påse. Nu börjar det bli lite svettigt. In på pressbyrån. Ingen påse. In på SJ. Nummerlapp.
Hejharnihittatenpåsesomminpappaskullelämnahärförungefärentimmesenochminkompiskundeintehittadenoch
detärganskaviktigasakeridenochdenärvitmedetttrasigthandtagochdetliggerburkarmedmedecineriden...
Vad sa du att du hette?
Moa Skogh.
Jaså, är det du. Vi har försökt hitta dig på eniro men du finns inte med. Vi har din påse här. Ha en bra dag.
Tack Gud! Överlycklig, nästan gråtande blödig som jag är, går jag ut i solen. Med min påse med medeciner för nästan en månadshyra och ett brev från kyrkan om föreställningen Elvis. Lyckligare kan man inte vara. Nu blir det uppeppning. Kompis Sara lät tämligen förstörd i luren. Blommor är fint. Blommor och choklad inhandlas på Torgkassen innan jag cyklar till nämnda vän. Nu ska jag ha kaffe!
2008-03-05
ska jag vara besviken för att jag inte riktigt håller mig till schemat eller ska jag vara nöjd för att jag trots allt har fått väldigt mycket gjort? snart har jag ett betyg i histria b till exempel, det är inte fy skam...
psykologi, musik, internationella relationer... det kommer.
fika med ingrid. prat med flera goda vänner. en extrem vändning i mångas liv. sorg, hopp, ilska. ensamhet.
det finns så mycket att tänka på, så mycket att göra. så många ställen där jag behövs.
där jag vill vara.
livet är stort.
jag är en del av det.
alla är en del av det.
nu flummar jag ur.
god natt!
psykologi, musik, internationella relationer... det kommer.
fika med ingrid. prat med flera goda vänner. en extrem vändning i mångas liv. sorg, hopp, ilska. ensamhet.
det finns så mycket att tänka på, så mycket att göra. så många ställen där jag behövs.
där jag vill vara.
livet är stort.
jag är en del av det.
alla är en del av det.
nu flummar jag ur.
god natt!
2008-03-04
Mina kusiners granne har namnsdag, Adriana, grattis!
Seg dag trots solen som sken. Man känner sig oerhört dum när man ställer sig på balkongen och hoppar för att hålla sig vaken efter åtta timmar framför datorn. Att skala morötter kan man bara glömma, jag tog en promenad till statoil och köpte godis för 35 spänn. Efter fyra bitar mådde jag illa... Men, men, med hjälp av sockerchock gav de senaste tre timmarna resultat! Never, ever again Sudan! Om jag inte åker dit nån gång såklart. Och på torsdag när jag ska gå igenom den en sista gång. Men ändå! Den är klar!
Seg dag trots solen som sken. Man känner sig oerhört dum när man ställer sig på balkongen och hoppar för att hålla sig vaken efter åtta timmar framför datorn. Att skala morötter kan man bara glömma, jag tog en promenad till statoil och köpte godis för 35 spänn. Efter fyra bitar mådde jag illa... Men, men, med hjälp av sockerchock gav de senaste tre timmarna resultat! Never, ever again Sudan! Om jag inte åker dit nån gång såklart. Och på torsdag när jag ska gå igenom den en sista gång. Men ändå! Den är klar!
FAN!!!
SKA MAN MISSLYCKAS MED DEN FÖRSTA UPPGIFTEN?! NU SOMNAR JAG! FÅR SKRIVA KLART PÅ LÖRDAG! HELVETEHELVETHELVETEHELVETEHELVETESDJÄVLASKIT!!!!
För att illustrera den ambivalens som vissa med diagnosen schizofreni visar kan jag säga att dagen har varit bra. Jag har fått mycket gjort, om än inte skolarbete, och jag har övat mig mycket på att till exempel tycka synd om mig själv. Imorgon ska jag göra klart min historiska undersökning och det kommer att gå hur bra som helst! Om jag dessutom blir klar med Naturkunskapen då kanske jag hinner skriva lite på psykologin.
God natt!
För att illustrera den ambivalens som vissa med diagnosen schizofreni visar kan jag säga att dagen har varit bra. Jag har fått mycket gjort, om än inte skolarbete, och jag har övat mig mycket på att till exempel tycka synd om mig själv. Imorgon ska jag göra klart min historiska undersökning och det kommer att gå hur bra som helst! Om jag dessutom blir klar med Naturkunskapen då kanske jag hinner skriva lite på psykologin.
God natt!
Nu börjar allvaret
Efter världens längsta startsträcka kan arbetet äntligen börja! I en vecka ska jag försöka koncentrera mig hemma för att se om det funkar bättre än i skolan. Jag har konstruerat ett schema som SKA följas till punkt och pricka, ungefär, i så fall borde allting funka. Det är inget stenhårt schema, jag tänker inte köra slut på mig själv. Det är helt enkelt till fför att jag effektivt ska få saker gjorda och samtidigt må bättre. Så mycket bloggande blir det dock inte tror jag. Kanske en liten uppdatering av läget varje dag.
För tillfället ligger jag efter :-) Eller, inte riktigt. Eftersom förmiddagen bestod av de sista sakerna jag skulle göra utanför lägenheten och inte riktigt gick att tidsbestämma är dagens schema lite öppet. Jag har faktiskt varit effektiv hur som helst. Blivit tappad på blod, provat studentmössa, ätit lunch på stan, bokat ny tid för behandling, sett till att mina kvarglömda saker från Bollnäs (en film jag lånat av skolan och mina nycklar) kommer ner inom en snar framtid (på onsdag) och handlat mat som kommer att räcka till nästa jul. Pust. Tänk er mig med fiolen på ryggen, en sprängfull ryggsäck på magen, en stor papperskasse med mat i ena handen och två plastkassar med mat respektive en bag in box i den andra. Så hittar jag inte nycklarna! Jag blev själv förvånad över hur många svordommar jag kan!
Men allt ordnade sig och nu är lägenheten städad och rensat på sådant som stör. Uppdatering kommer ikväll!
Puss och kram, tavelram!
För tillfället ligger jag efter :-) Eller, inte riktigt. Eftersom förmiddagen bestod av de sista sakerna jag skulle göra utanför lägenheten och inte riktigt gick att tidsbestämma är dagens schema lite öppet. Jag har faktiskt varit effektiv hur som helst. Blivit tappad på blod, provat studentmössa, ätit lunch på stan, bokat ny tid för behandling, sett till att mina kvarglömda saker från Bollnäs (en film jag lånat av skolan och mina nycklar) kommer ner inom en snar framtid (på onsdag) och handlat mat som kommer att räcka till nästa jul. Pust. Tänk er mig med fiolen på ryggen, en sprängfull ryggsäck på magen, en stor papperskasse med mat i ena handen och två plastkassar med mat respektive en bag in box i den andra. Så hittar jag inte nycklarna! Jag blev själv förvånad över hur många svordommar jag kan!
Men allt ordnade sig och nu är lägenheten städad och rensat på sådant som stör. Uppdatering kommer ikväll!
Puss och kram, tavelram!
