bananpannkaka

Imorgon åker jag till prästerna på eftermiddagen. Först nyårsbön och sen fest hos dem och med två av Ingrids kompisar. Det ska bli fantastiskt roligt. Jag ska ta med mig roliga spel och baka glutenfria chokladbollar. Dresscode: den lilla svarta. Jag har läget under kontroll :-)

På nyårsdagen åker jag till Uppsala. För mitt eget höga nöjes skull! Det var längesen jag var där utan att ha minst ett sjukhusbesök inbokat. Nu väntar fika med vänner och filmtittar-reunion med de bästa av vänner. Se koplingen (Apornasplanet men främst) Jesus Christ Superstar med föregående stycke.

För att fortsätta med att koppla stycken till varandra (se sjukhusbesök ovan) har en remissbekräftelse kommit från Bollnäs Sjukhus. Mycket trevligt tycker jag. Med den följde ett ytterst oklart besked om den står utanför vårdgarantin eller inte, dvs. om jag får vänta i mer eller mindre än 90 dagar. Den som lever får se. Håll tummarna, tack.

Jag är glad. Filmen om hur tusentals dåliga dagar leder till en bra dag som får alla de dåliga att bli ovärdeliga. Jag väntar på en bra dag. Den kanske kommer rätt snart eller om en mycket, mycket lång tid. Det spelar ingen roll. För jag väntar på den, och det gör den värd att väntas på.

Oj, jag har inte skrivit på nästan en vecka! Inte heller spelat, sjungit, tagit mina kosttillskott  eller tränat. Shame on me. The Oh man kom över idag. Från det (inte fullt så) soliga Spanien och plötsligt går jag i ettan på gymnasiet igen. Sann glädje. Jag kollar upp gamla klasskompisars bloggar och grips av ett Uppsalarus. Jag saknar den staden. Hatar den, älskar den, andas den, tänker den. Men framför allt saknar jag den. I min tillfälliga fyrtioårsplan finns den inte i mitt liv på ett tag. I minst fem år till måste jag bo och leva någonannanstans för att uppnå mina mål. Och hålet i min själ växer sig allt större.

Julafton. Hälften av bröderna i magsjuka och släkten livrädd för att träffa oss. Vi isolerar oss hemma och får en fantastisk dag. Den börjar med att jag och Hjalmar gör succé i kyrkans julspel som Jesus och Maria. Oberörd och lycklig charmade den lille prinsen hela församlingen genom att bränna av leende efter leende och vifta lite nonchalant med de nakna fötterna. Mer julstämning än så har jag nog aldrig haft. Kanske för kyrkan badade i ljus, vädret utanför var kallt och vitt, människorna omkring mig har en alldeles speciell plats i mitt hjärta och jag just fött en kudde på trappan till prediksstolen.

Jullov. Tiden vände och gick bakåt. Orken tog slut. Släktmiddagar passerar utan att jag klarar av att koncentrera mig på människorna jag möter. Jag bryr mig inte om var hon jobbar eller vart han har flyttat och vad spelar det för roll vad pappas nästkusin som inte ens är närvarande gjorde för projektarbete förra året? Människor jag egentligen trivs med.

Imorgon ska julen firas återigen med morföräldrar och kusiner. Julklappar ska delas ut. På något sätt ska jag sedan ta mig till Ljusdal och spela till midnatt. Wish me luck.

"Det var Gothenburg med Maia Hirasawa. Till min vän Moa, hoppas du kommer dit nästa år. Från Sara."

"Jag tycker inte du ska tänka så mycket på det här. Kan du ta reda på vad läkaren du träffat heter och hur jag kan få tag på henne så att vi kan skapa någon slags kontakt. Jag kollar upp om det finns någon sjukgymnast i Bollnäs med neurologisk inriktning, ordnar remiss till 24-timmars EEG, samtalskontakt är det klart att du ska ha. Här får du dessutom sjuttioelva bra övningar som kommer göra susen tills vi ses igen i mars. Så bokar vi in så många besök som möjligt till våren. Det här ska vi snart få rätsida på."

Det första citatet är så gott som ordagrant taget från musikhjälpen i P3. Ibland krävs inte mer än så för att en dag ska bli bra. Det andra är inte det minsta ordagrant men såväl en omskrivning av Camillas ord och anledningen till att nytt hopp har tänts, julen blir ångestfri och jag kommer gå Santiago de Copmostela sommaren 2010.

Världens bästa Luciatåg:

Ja, vi tjuvstartade lite på skolan idag. Jag var där rekordtidigt - halv sju(!). Jag kan inte låta bli att bli nostalgisk och gråtmild och hopplöst romantisk när det snöar tidiga mornar i december och jag får flaxa omkring med lucialinne, glitter, tre olika band, huvudduk till Lucian, ljus, sax, sytråd och diverse andra förnödenheter. Spänd förväntan och panikövning av texter skiljer sig inte det minsta från mellanstadieprestigen på Folkhögskolor av rang. Vita strumpbyxor hade inhandlats dagen till ära.

När taklampor släcks, stearinljus tänds och en hop människor som tillsammans skrattat, sjungit och satsat allt i flera veckor andas in, finner sina platser och tar den första klingande tonen är känslan av att nu blir det banne mig inte vackrare än så här allt inom mig.

Vi var bra. Det var otroligt vackert. Jag tappade rösten - men - det var otroligt vackert. Senare idag har jag övat med mitt lilla luciatåg - vi som håller oss till den självaste dagen, spelat mycket mer än jag tänkt och haft sånglektion. Smart att ta i från tårna när förkylningen är ett faktum redan på morgonen. Imorgon blir jag hemma och leker med Hjalmar, trots avslutningsfilmning på ensembleledningen. Attans bananer.

15:45
Jag kommer hem efter skolan. Huvudet värker, helst av allt skulle jag ta en lång dusch och sedan gå och lägga mig. Golvet går i vågor och suddiga fläckar skymmer mitt synfält. Ingenting idag heller. Ingen har ringt, ingen har svarat på mina mail, inga remissbekräftelser har kommit. Att tystnad kan vara så kompakt.

Tack för en trevlig helg, Sara.

Vi har ett nytt tangentbord.

tangentbordet är forttttfarande knäpppppt men jag hoppas det jag skriver blir begripligt ändå. ungefär hnda gånge har jag tänkt ppppppdatera men komit fram tillllll at jag inte orkaaaaaaa. dagen har varit halvbra. började perfffffffffkt --------lyckades spela i hela tiiiiiio minter. första repet med minla luciakör givk hel ok men sedan des har jag varit helt körd och        aft galet ont. ringt hälso entralen ochhhhhhhfåt remiss til nytt eeeeeeg oh kurator. kom hem och bakade lsebbbbbbllar oh peparkakor medmamma under kropslig protesssssss från min        acke. de bli got fika när d komer imorgon, sara!!!!