Det gäller att smida medan järnet är varmt

Fortsättningen:
Efter pärsen i tvättstugan kröp jag ner i min varma säng och läste tills klockan var nio. Jag gick upp för att få i mig och R lite frukost så att åtminstone hon kunde åka iväg och bada. Lönlöst. H ringer och säger att de är på väg. Jag säger att vi inte kommer. Jag hinner knappt lägga på förrän jag ångrar mig. Fan heller. Här orkar jag inte vara kvar. Jag ska bada!
Sagt och gjort. Fortfarande halvvaken och inte lite så förvirrad som det sig bör kom vi iväg. Jag, H och barn. På Fyrishov väntade fler barn. Världens coolaste. Vi hade kul. Jag hade kul i alla fall. Och lugnt, och skönt. Jag blev helt charmad av barnen. Vad smarta de är! Tänk dig att fråga en tre/fyra-åring om vart han helst vill åka i världen och så säger han Polen. För att de pratar ett annat språk där och jag tycker om språk. Återigen, himmel och pannkaka.
Efter badhuset var jag trött och hungrig. Ingenting vettigt blev gjort och jag deppade till och med lite grann. Men idag har det varit fart! Presentationen är gjord, jag orkade ha litterär gestaltning hela förmiddagen, var otroligt effektiv på matten, gjorde i alla fall någonting vettigt av italienskan, hade franska med A (tjo, vad härligt) och nu har jag cyklat hem, skrivit klart synen på det främmande och ätit middag i tid (före sju).
Dessvärre törs jag inte skicka in det främmande förrän nån har läst igenom det. Frivilliga efterlyses! Nu måste jag bestämma vad nästa steg är. Neuropsykiska sjukdomar, Mr Jones, Naturkunskapen eller Matten? Allt borde vara klart imorn. Jag tror jag måste välja. Satan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0