bananpannkaka

Idag har jag omregistrerats på franskan. Jag trotsade snömodden och rullade helt själv till busshållplatsen. Det tog fyrtio minuter. Busschaufören var sur och otäck - tyckte att jag borde åka med färdtjänst en dag som den här och det kan han ju ha rätt i. Framför mig satt en kvinna som plötsligt bestämde sig för att hjälpa mig. Hon hade just blivit pensionär och hade ingen tid att passa. Nu ville hon absolut hjälpa mig av bussen och till universitetet. Utan henne hade jag inte kommit i tid. Hon var helt otrolig!
"Tänk vad jag längtat efter att ha så mycket tid så att jag kan göra sånt här. Jag har stressat hela livet!" sa hon. Mina ben är henne evigt tacksam, och mina händer med. Jag fick lova henne att inte försöka ta bussen mer i sånt här väder.

Det känns bra att kurserna kommer igång igen. Jag är mer peppad än någonsin på att läsa. Tyvärr klarade jag inte grammatiktentan så jag måste skriva om den i vår. Det är egentligen inget problem, bara CSN går med på det.

Gran i håret!