bananpannkaka

Imorgon gäller det gånger två. Först möte med ombudsmannen för studenter med funktionshinder. Jag börjar bli lite smått nervös. Jag ska bara gå dit och berätta hur det är så får hon avgöra hur och om de kan hjälpa mig. Det som är läskigt är att jag inte alls vet vad jag ska vänta mig.
Sen är det textföreläsning. I morse var en sån där seg början som liksom aldrig tog fart. Jag hade sovit i tolv timmar och var ändå helt slut i kroppen när jag vaknade. Jag stannade i sängen med min franska deckare tills klockan var två. Då var boken utläst men har jag skrivit en karaktärsprofil? Har jag förberett mig för att diskutera innehållet och själva sättet man skriver deckare på? Nej. Icke. Nein. Non. Jag överväger att gå hem efter mötet och göra något nyttigt istället. Träna på verb eller skriva en karaktärsprofil till exempel. Jag är annars en sån som anser att ingen ursäkt är god nog för att inte gå till en lektion. Det enda som kan hindra mig är att jag ligger på sjukhus och krampar. Eller är däckad av sviterna därav... Men det kanske var precis det här jag behövde öva på imorgon. Inte tro att det är så himla viktigt att jag sitter i bänken och mår dåligt. Att alla blir gladare om jag går hem och mår bra istället.

Så mycket trevligare allt vore om det som tynger mig bara var en liten I och det var midsommar och varmt och härligt...

Sommaren 2006 var mina axlar raka och starka. Gissa hur gärna jag vill börja träna! Nu!