bananpannkaka

Jag skriver om valet. Det är svårt och tar tid för vad skriver man om det obegripliga mer än att det är just obegripligt? Jag måste nog jobba på den texten ett tag till men ni får en kort uppdatering om vad som händer i det lilla livet så länge.

I tisdags hade jag en date med två Dr House. På förmiddagen skulle jag träffa min egen husläkare och på kvällen skulle jag se den efterlängtade TVserien.

Efter det nämnda valet har jag av förklarliga skäl mått pyton. Natten till tisdagen kunde jag knappt sova och mitt konstanta illamående gjorde det omöjligt att äta någon frukost. Det tog mig en timme att komma ur sängen, jag missade den buss jag tänkt ta och när jagf äntligen kommit på den senare fick jag gå av vid den första hållplatsen för att hämta plånboken jag glömt. Bra början.

Istället för att ha en halvtimme på mig att hitta till Hälsocentralen som ligger i en för mig outforskad stadsdel hade jag åtta minuter. Det spöregnade. Mina skor blev genomblöta och den knappa vägbeskrivningen jag klottrat ner flöt ut över pappret. Nitton minuter i tio anmälde jag mig i receptionen, en minut sen. Efter ytterligare några minuter ropade hon in mig.

Det gick fantastiskt. Jag fick berätta min historia och vi bläddrade lite i journalen. Vips blev jag remitterad till smärtkliniken och till neurologen för att därifrån bli remitterad till Sjukgymnast Underbar. Klart!