bananpannkaka

Jag drömmer konstigt. Varje natt handlar om död. Kanske får det vara så. Så länge jag får må okej på dagarna är det inte så illa. Jag börjar hoppas på riktigt att det dröjer länge till nästa anfall. Några månader kanske, i bästa fall. Mer törs jag inte önska.

Brevet med alla intyg är skickat till CSN. Vi får se om de tycker det är nog.

Om mindre än en vecka ska jag skriva två tentor. Det känns otroligt märkligt och jag är inte alls så förberedd som jag skulle vilja. Jag vet inte alls hur mycket som faktiskt fastnat och att plugga här i Hertsjö är helt omöjligt. Jag längtar tills det är över. Vilken enorm lättnadskänsla det kommer ge.