Ring ring

Min kontaktsjuksköterska från Uppsala ringde nyss. Superneurologen trodde svimningarna var anfall. Möjligen orsakade av att man justerade medicinerna för drygt en månad sen. Om jag fortsätter få dem ska jag höra av mig igen. Nu gör man ingenting. Det är okej tycker jag. Hursomhelst har ingenting hänt på nästan en vecka - förutom att jag mår piss.

Kontaktsjuksköterskan i Sandviken ska ringa i eftermiddag. Igår sa hon att det vra ju synd att jag skulle flytta till Uppsala eftersom det kunde göra det krångligt med remissen. Som om jag inte visste det. Jag flyttar ju till hälften för att äntligen få en kontinuerlig sjukgymnastisk behandling. Idag har de haft remissamtal på smärtkliniken och de har pratat om mig. Vi får se vad hon har att säga om det.

Jag bjuder på en bild tagen för tre år sen. Smärtan och anfallen hade precis börjat men jag trodde allt skulle bli bra så snart jag kom hem från resan. Jag tror vi solar i Budapest. Varför jag lagt mig i trappan är en gåta.



Jag gick till skolan igår. Var där i drygt en timme och sjöng. Var ensam sopran i den tappra skara som dykt upp till kören. Det gick ganska bra. Sen gick jag hem och somnade.

Kommentarer
Postat av: Sara

Nu måste det ordna sig med alla remisser och trams, annars börjar man ju nästan undra om de inte VILL att du ska bli bra.



För övrigt är det sjukt kul att alla utom en vilar på bilden. Nån som är förvånad?

2010-05-05 @ 15:39:36
URL: http://bananasplit.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0