bananpannkaka

Dramatik och blodutgjutelse! Egentligen är historien en brors; för det var broren som badade på något vasst och fick sy fem stygn i foten. Egentligen är det han som är tapper och cool och allt det där men det tänker jag inte bry mig om för just då, när det hände, var jag så himla mycket coolare. Vem, om inte jag, sprang uppför en lång, brant skogsbacke till närmast granne för att hämta något att hålla ihop såret med? Vem, om inte jag, sprang minst hundra meter med bandage, sårtvätt, kompresser och annat viktigt efter att jag andfått ringt till pappa för att han skulle komma med bilen? Skulle inte min oerhört tappra bror varit tvungen att amputera hela benet om det inte var för mig? Det där sista kanske inte är sant men jag sprang i alla fall. Långt och fort i besvärlig terräng. Sen gick jag en kilometer hem, kräktes och sov i sjutton timmar. Broren mår bra men har ont i foten. Jag mår inte så bra men är stolt som minst tjugo tuppar.