Fri som en fågel
Jag vaknade halv tio. Frukost och melodikryss i vanlig ordning. Vi löste allt. I nyhetspausen på halvslaget kom grannen över och frågade om vi ville åka båt. Självklart, sa vi, men jag undrade nog om jag skulle orka. En timme senare gick vi ut och mamma och pappa rullade fram sina cyklar. Cyklar?! sa jag och blev lite orolig. Menar ni att jag ska cykla? Det menade de. Inte på vilken cykel som helst heller utan på broder S's med skyhög ram och en kilometer till pedalerna. Alternativt på min egen med barnsits och Hjalmar. Så kom det sig att jag cyklade genom Hertsjö på tåspetsarna - och det gick alldeles utmärkt.
Framme vid stranden visade det sig att det var en segelbåt vi skulle åka med. Jag har söndagsseglat i en liten sväng på Voxsjön med två vana seglare en nästintill vindstilla dag men vad tusan, det här blir bra, tänkte jag och vadade ut till båten i en alldeles för liten flytväst. Det blåste men inte så att det gick gäss åtminstone. Vi tog oss ut en bit med motor innan grannen satte segel. Styr du, Moa sa han och jag styrde. Runt halva sjön styrde jag. På slutet fick vi kryssa, vilket jag egentligen inte kan men vid det laget hade jag gjort så mycket obegripligt så även det gick förträffligt bra. Det kanske inte är en jättebra idé att börja chansa vad man blir ombedd att göra i en segelbåt med föräldrar, granne och tvååring i ett inte allt för angenämt väder men det var utan tvekan bland det roligaste jag varit med om.
Om några år, när jag är frisk och stark och modig, ska jag bo i Göteborg. Jag ska segla på havet med någon jag tycker om, göra strandhugg och tälta där det passar. Det ska vara min målbild så länge jag är dålig, och snart ska det vara verklighet.
Kommentarer
Trackback
