bananpannkaka

Idag har jag levt livet. Inte just precis som jag tänkt mig men nära nog. Jag kom upp i tid. En halvtimme efter att klockan ringt tog jag mig ur sängen (lugn alla, jag tog medicinen i tid, från sängen). Jag fick faktiskt i mig den där superfrukosten innan jag retirerade till sängen igen. Promenader har ju inte varit min grej på ett tag men till ICA kom jag i alla fall på alldeles egen hand. Mat inhandlades och bars hem. Somnade i soffan och åt välling och ett päron från Cuba till lunch. Det svider i miljömedvetenheten. Övade i väl en halvtimme. Klockan sex befann jag mig inte i Ljusdal utan hos trevliga grannar som bjöd på middag. Umgängeskvoten blev alltså fylld till belåtenhet. Nu är jag väldigt trött. I morgon ska jag spela fjärde satsen ur Dvoraks Amerikakvartett. Första stämman. Inför en lärare som är väldigt rar men som jag alltid blir nervös inför. Himmel. Det är bara ett rep. På skoj. Ändå har jag ont i magen. Det är bara att bita ihop och köra. Tack för den här dagen.