Läkarbesöken

Den här veckan hade jag två läkarbesök inbokade, ett med neurologen och ett med min läkare på smärtkliniken. Sedan kom det sig att de hade ett möte om mig och så var besöken plötsligt fyra. Jag har inte varit på sjukhuset sedan före jul och var först orolig att rivstarten skulle få mig att känna mig mer sjuk men det har varit helt fantastiskt!

I måndags var det äntligen dags för neurologen. Ni vet, han som hade en plan för mig när jag var riktigt dålig. Jag såg framemot mötet med skräckblandad förtjusning. Tänk om han vill sätta ut medecinen nu när jag fått anfall trpts att jag ätit den! Tänk om han vill att jag ska göra ännu en anfallsregristrering!
Jag kom dit i mycket god tid och var alldeles lugn. Det var lång kö till kassan och när jag äntligen kom fram fick jag reda på att deras datorer och samtliga journalsystem krashat. Jobbig måndag. Jag kom till rätt väntrum en kvart före min tid. Den käre läkaren var dock försenad på grund av datorkrashen så jag fick inte komma in till honom förrän en timme senare.
Den timmen var helt fantastisk! Han kom ut och bad om ursäkt när han hämtade den som hade tiden före mig, sen var det som att sitta på parad. Mina fyra år i neurologisvängen passerade i revy. Säkert hälften av alla läkare jag någonsin träffat kom förbi, hälsade och frågade hur jag mådde. Till och med folk jag inte minns! Hela tiden kände jag mig helt vaken, närvarande och harmonisk. Underbart!
När det äntligen var min tur började han med att grattulera mig till nästan två anfallsfria månader. Det kändes bra. Sen sa han att han tyckte att jag skulle leva väldigt länge till och då är ju två månader inte så mycket men alltid något. Resten av mötet var vi rörande överens. Absolut ingen anfallregristrering! Absolut ingen justering av medecinen det närmaste året! Jag ska bara ta det lugnt och må så bra jag kan med hjälp av smärtkliniken. Kärlek till neurologen!

Så var det tisdag och ni har ju redan läst om den smått otroliga resan med rullstolen. Läkaren blev genuint glad över att se mig så mycket piggare. Vi pratade framtid och medecin, höjde seratoninhöjaren för att se hur bra effekt jag kan få av den och satte in mer citodon - för när det är som jobbigast. Än har jag inte behövt ta någon men det är skönt att ha dem till hands.

Onsdag och fortsatt utredning av psykologen på smärtkliniken. Jag hade en dålig dag efter gårdagens ävetyr och kände att min lycka kanske vänt men det var verkligen skönt att prata med henne. Hon är snäll och klar och tydlig och ställer bra frågor som jag nästan alltid kan besvara. Vi pratade mycket om vad jag kan göra och hur smärtan och rädslan för anfall begränsar mig.

Avslutningsvis var jag på sjukgymnastiken idag. Den finaste sjukgymnasten kom förbi när jag satt i väntrummet och gav mig en kram. Vad jag saknar henne! Men min smärtkliniks-sjukgymnast är inte så dålig hon heller. Under utredningen var det hon som gav "sämst" intryck men det kändes jättebra idag. Jag fick ett nytt gymprogram som vi gick igenom i lugn och ro - mer utformat för smärtlindring än mitt förra. Jag cyklade i sju minuter och blev alldeles yr men det var härligt! Inte yrseln men cyklandet:-) Så tränade jag bål och balans på en boll, nacken på skråbrädan och lite benstyrka i gymmet. Jag ska komma dit en gång i veckan till att börja med så får vi se när jag klarar av att öka på programmet.

Särskilt mycket tid och ork över till pluggandet har det inte blivit i veckan. Så har jag fått en ny, trevlig bekantskap som jag mailat flitigt med. Mailat har jag också med min blivande värd, csn, min kära ombudsmanskvinna och min kontakt på skolbiblioteket som fixat talböcker till mig. Dessutom har jag diskat och finaste combon har kommit hem från utomlandet.

Är jag inte bra så säg! Kärlek till er alla!

Kommentarer
Postat av: Fröken

Jo, du är toppen <3

2011-01-21 @ 14:45:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0