bananpannkaka

Just. I måndags firades denna speciella dag. Vad 17 går den ut på?

Regnet ligger som en dimridå i luften. Några iskalla stänk träffar mig då och då när jag vandrar hem genom stan. Jag pratar oavbrutet om staden bollnäs med min nyvunna vän, Ellika. Ord ramlar oväntat över mina läppar och jag har aldrig tänkt på att det finns så mycket jag tycker om i denna lilla, vidriga, tråkiga stad.

Nu sitter jag i ensamheten och tystnaden i mitt ytterst tillfälliga hem. Tre vånigar vuxenhus, nyrenoverat kök, källarvåning och katt. Hoppsan, jag har visst inte vattnat blommorna på ett tag.

Igår började kören. Temakören alltså, jag skunger även i skolans kör och snart ska jag få individuella lektioner med. Sjunga - jag? Ja, tydligen. Äntligen har jag kommit igång med övandet. Två timmar teknik och två timmar stycken. Smärta i min nacke. Det skavsår jag får av fiolen ser ut som ett gigantiskt, permanent sugmärke på min hals.

Långt bort i mitt undermedvetna trängs minnen från den barndom jag hade här. Något närmare flimrar brottsstycken från tiden i Uppsala förbi. Regnet utanför har stannat av. Luften är tung av dess skugga men samtidigt vinande och kall. Det ruskar om i de trötta sommarlöven som inte blivit gula riktigt än.

Det är oåterkallerligt. Livet har gått vidare.

"Mamma och Hjalmar ska duscha snart. Kan du hålla honom ett tag medan jag läser med Adam?"

Självfallet. En sekund senare har jag en spritt naken och skrikande lillebror i famnen. Han slutade skrika ganska snart men på några minuter blev min vänstra axel och båda ärmarna på min nya tröja nerkräkta. På min röda avslutningsklänning syns nu tre stora blaffor med ren skit. Hela mitt ansikte och mina händer är hala av dregel. Men det spelar plötsligt ingen roll. När jag sätter hans små fötter mot den centrifugerande tvättmaskinen och han ler med hela ansiktet, förundrad av vibrationerna kan jag inte älska honom mer. Femkilosklumpen Hjalmar, sex veckor och fem dagar gammal.

Framtiden. Imorgon börjar en helt ny del av mitt liv. Jag vet att jag ska befinna mig i folkhögskolans aula 14:00, sen vet jag ingenting - ingenting alls. Vilka människor kommer jag möta? Kommer jag trivas? När börjar vi spela? Vilka kurser kan man läsa? Vilken tid slutar dagen? Jag har bara frågor nu. Inga svar.

Så formades ett inlägg i mitt huvud för tre dagar sedan. Nu har jag betydligt fler svar men också fler frågor.

Jag trivs mycket bra.

Vi började spela redan första dagen och har en konsert i övermorgon. Jag ska spela en Sonat för oboe, fiol och cello (som vi kör på två fioler och cello) tillsammans med Ellika och Paul.

Vi kommer att ha lektioner från tio till tre varje dag ungefär och övrig tid förväntas användas till övning.

I min klass går åtta elever. Alla kommer från olika delar av Sverige och alla bor på internatet - utom jag.

Maten är fantastiskt god och väldigt dyr. 94 kronor för lunch och middag. Hej, matlådor!

Jag åker till Uppsala på fredag, eftersom jag är helt ledig då. På fredagen ska jag gå på Elins avskedsfest i södra gottsunda och på lördagen ska jag vara i Åkerby.

Nu går jag och lägger mig. Godnatt!

Mannen fyller inte mindre än 70 på måndag. Då befinner han sig i Riga så vi passade på att grattulera idag. I present fick han en smidekurs i Gysinge. Puss på dig morfen!