Jag orkar inte

Bokstäver, en efter en suddas ut. Mina arga ord försvinner för att aldrig bli lästa av någon. Jag orkar inte. Vad ska man säga?  Vad ska man göra? Visst, saker och ting löser sig. Det är jätteskönt, flera tunga problem har lyfts från mina axlar. Nu ska jag bara ta det lugnt, vara självisk, inte tänka på andra ? bara mig själv. Jag orkar inte. Bulor och blåmärken. Det som gör ont syns inte. Snälla, säg att allt blir bra.

idag är det torsdag

som sagt, sara fyller år idag. bakade tårta igår... natt... underbar, oförglömlig mattelektion! efter skolan var det reseredovisning för niorna som sökt. galet oförberett men kul ändå. lite som kulturdagen faktiskt. glömde nästan bort att känna att jag hade ont ett tag. sen åkte jag hem vid niotiden, drack avokado och hallon smoothie och såg sjätte sinnet. nu är jag läskigt uppskrämd fast filmen egentligen ärväldigt fin. vet inte varför jag alltid blir så rädd för just den... och ingen är inne på fc eller msn så jag kan prata av mig. så nu ska jag se scrubs och läsa tills jag somnar samt göra allt för att förtränga nationella provet imorn. skiftdelen i franska. gode gud, säg att jag får använda ordlista! 

lunch

Hungrig! Jag är hungrig! Nu är hörförståelsen och läsförståelsen över vad det gäller franskan. Det katastrofade sig och jag fick några black-outer men nu är det gjort! Phillippe gav mig en smärre hjärtattack då han påstod att jag och Sara helt plötsligt skulle göra den muntliga delen nu också. Never ever! Glöm det! Läsa och lyssna kan man göra utan att förbereda sig, det är bara att göra. Men för att prata måste man få kolla upp ord och grammatik, tack! Varför sitter jag här och skriver om ingenting när jag kunde göra en del vettiga saker? Läsa engelskaboken till exempel, eller ringa det där samtalet jag skjutit upp en vecka kanske. Lenin är inlämnad, tjoho, jippie, halleluja! Nu ringer jag. Hej hopp leverpastej.

Min stund på jorden

Så sitter jag är igen med alla goda föresatser gömda, glömda och mig övermäktiga. Hur hade jag tänkt hinna allt jag skulle hinna idag då? Livet vill andra saker än jag. Vad hände egentligen? Vad har jag gjort? Varför och hur kan man göra så? Bara berätta allt, absolut allt. För en okänd människa. Vad kan det leda till?  
Kom hem, utmattad, med en lista på roliga saker jag äntligen kanske skulle orka göra. Bara vila lite, bara tio minuter på sängen. Somnade. Sov. En timme senare såg rummet lika fyllt av kaos ut. Orkar inte. Gör det ändå. Reder ut kaos runt mig, i mig.
Tar fiolen. Har inte spelat på veckor. Har inte orkat hålla den uppe tillräckligt länge för att höra tonerna. Så spelade jag. Av hela min kraft spelade jag. Grannarna måste ha trott att jag blivit galen. Å andra sidan började de skrika på varandra så taket säkert kunde rämna. Skrik och hårda ord. dörrar smäller, arga steg i trappan. En folksamling utanför mitt fönster bevittnar dramat med förtjusning. Förtrollningen är bruten. Jag gråter.
 
Nu har jag hämtat mig för sekunden. Druckit mitt vatten, bäddat min säng. Hanna kommer hem. Jag har försökt vara realistisk. Nu är det Lenin som äntligen ska bort och ut ur mitt liv. Sen engelskan. Hinner jag nåt mer är det en bonus. Matte C tar vi nästa år. Jag är läskigt oberörd av alla prov. Gör dem med inställningen att ingen egentligen väntar sig att jag ska göra dem. Så blir det som det blir. Varken mer eller mindre. Det är bara att bita ihop ett litet, litet tag till. Snart är det över. Snart är det glömt.  
Sara fyller år. Lilla, fina Sara, min bättre hälft. Skulle aldrig klara mig utan henne. och Rebecka, dikten är ingen egen komposition, några rader ur en Lisa Ekdahltext.  
Vi ses imorgon då nya äventyr och möten väntar.

Nöjda?

vet ni vad som hände? jag skrev världens längsta inlägg igen och sparade så är jag skulle publicera det försvann allt. nu har jag skrivit nåt i alla fall. jag är hur pigg som helst, eller bara uppskruvad. jag är hur nervös som helst inför imorgon, fast det är skönt att slippa nationella, en börda mindre att bära. nu ska jag äta choklad och titta på tv innan jag skriver klart sagan om Lenin och den Ryska revolutionen och läser, om jag inte somnar innan dess. Men klar med engelskan ska jag bli. jag vill ha MVG i engelska! jag vill! hur oväsentligt och futtigt det än är vid sidan om mina andra problem så vill jag faktiskt det. godnatt gott folk, vi ses imorn.

...

Hon är på jakt efter solen
hon har seger i sitt steg
hon går rakt in i ljuset
hon må vara rädd men aldrig feg
hon vågar vinna över rädslan
hon kan se sin rädslas grund
hon säger: människan skall inte vara ensam
så kom, låt oss dela denna alltför mörka stund

I ÖVERMORGON ÅKER VI!!!

galet galet galet... så kan man sammanfatta den här dagen med för övrigt. en massa samtal som leder till mycket bra men usch vad snurrig jag blir av att försöka förstå mig själv. arg ska jag öva på att bli nu det ska gå. kommer alla års undertryckta ilska upp  till ytan på en och samma gång kanske? i så fall vill inte jag vara i närheten av mig själv när det händer... sommarjobbet gick i stöpet. sara rara underbara hade glömt att hon överhuvudtaget krivit upp oss på listan och så hade hon naturligtvis lyckats få andra jobb just de tider jag kunde - bortskämda unge! vi får väl ställaoss och spela för den goda sakens skull någon gång och få pengar i hatten istället för 80 kronor i timmen. pengarna på forex var slut så jag fick beställa nya tills imorgon och - ve och fasa - gå ner dit imorn med 6000 i fickan! jag kommer att bli paranoid för livet... mina ögon var det inget större fel på åtminstone, ska dock "prova" ett par gräsligt fula glasögonett tag för att se om jag ska ha det i framtiden med. Moa Potter är bara förnamnet... Nu ska jag skriva klart "Sagan om Lenin och den Ryska revolutionen". Det är så roligt! Jag har härmed bestämt mig för att inte få panik över mina galet många rester utan bara göra det jag kan och... det jag inte kan kan jag inte, helt enkelt!
Adios Flamingo, see you domani!

ynk

Varför måste alla vara så olyckliga för? Kunde inte alla få vara bra på det de vill vara bra på? Kunde inte dygnet ha åtminstona två timmar till - helst oändligt många... Kunde inte man få leva när man lever och dö när man är död?
Det där sista blev lite konstigt men jag menar bara att man kan väl spara lite av allt som är jobbigt och ta det när man är död så man har kraft nog att få ut mer av livet när man lever. Det är ju en så kort stund i vilket fall. Just nu känns det som Rebecka så fint uttryckte sig någon gång:
"Ska man ändå dö någon gång kan man lika gärna göra det nu!" 
Lagom upplyftande livsfilosofi. En aning kortsiktig kanske...
Jag blir så arg på att det ska fungera såhär. Hela klassen är ju mer eller mindre deprimerad av stress, som inte enbart orsakas av skolan. Kunde vi inte få ett sommarlov som när vi var små... oändligt mycket tid till att leka, bada och bara vara. Slippa bry oss om världens problem. Inte behöva tänka på att det är vi som en gång ska lösa dem - för vem ska annars göra det?

bara för att komma igång...

Man måste ju börja någonstans menar jag. Det är bättre att jag skriver lite här än bara stirrar på ett tomt öppnat dokument och inte får ner ett ord (det är så jag till största delen tillbringat min långhelg).

Jag har också läst andras bloggar så för att följa med strömmen ska jag lista vad jag har att göra. Klockan är nu 19:46 den första maj. Innan klockan fem på morgonen den fjärde maj ska jag vara klar med:

·        Historia: uppsats (eller skriftlig inlämning som Emma kallar det) om 1900-talets första hälft dvs. Ryska revolutionen.

·        Historia: Samma lika om 1900-talets andra hälft dvs. Vietnamkriget.

·        Internationella relationer: Samma lika om maorier.

·        Psykologi: Uppsats om utvecklingspsykologi.

·        Psykologi: Uppsats om psykiska besvär + reflektioner om en bok som handlar om en person med psykiska besvär (Jag har läst boken! Tjoho!)

·        Ett rekommendationsbrev på franska.

·        Imorgon MÅSTE jag lämna in loggboken inför Kebnekaise, annars får jag inte följa med!

·        Engelska: Läsa boken ?Tis och skriva om den. Det kan jag faktiskt göra i Prag och lämna in på måndagen när vi kommer hem men? det känns inte så roligt.

·        Hitta på något att berätta om de judiska kvarteren i Budapest. Kulkul men hur ska jag hinna?!

Inte hjälper det heller att lärare är snälla (och realistiska till skillnad från mig) och skjuter fram mina inlämningsdatum för att jag inte ska jobba ihjäl mig. Det leder bara till att jag tycker synd om lärarna som ändå kommer att få in en massa arbeten alldeles för sent och får arbeta ihjäl sig innan skolan slutar för att kunna sätta betyg. Måste människor vara så snälla, man får ju bara dåligt samvete när man inte lever upp till förväntningarna från människor som faktiskt tror på en?

Förutom det ska jag visst:

  • Bestämma vilka veckor jag ska vara gatumusikant i sommar ? måste få tag i Sara vilket inte är det lättaste (hur många 16åringar jobbar så de aldrig är hemma och saknar mobiltelefon)
  • Växla pengar.
  • Packa.
  • Köpa vandringskängor till Kebnekaise.
  • Gå till optikern i morgonbitti eftersom jag tack vare min far måhända skelar.
  • Maila till Alex så jag kan planera mina resor i sommar.
  • Prata med en massa människor om en massa problem som jag just nu och för alltid önskade inte fanns.

Nu har jag klagat i 13 minuter och inte fått ett dugg gjort.

Men det händer också en hel del bra saker:

  • Sista april som var otroligt roligt ? min första gång i Uppsala för övrigt. Det var nog det närmaste en normal dag jag kommit på länge.
  • Resan är galet nära vilket jag inte kommer att förstå förrän jag sitter på planet.
  • Pappa har av någon anledning fått för sig att sätta in TVÅTUSEN kronor extra på mitt konto vilket löser alla mina ekonomiska problem fram till jul ungefär.

Egentligen har jag det nog inte så illa. Tänk på alla som inte ens får gå i skolan bara. Dessutom har jag just firat min nyrikhet genom att köpa frukt och godis på ICA för 150 kronor. VINDRUVOR och OST! Vilken lyx! Så nu kör jag. Önska mig lycka till. Jag blir åter kontaktbar efter Kristi himmelsfärds?   


RSS 2.0