Big progress!
Moa Kristina Skogh har det närmaste dygnet:
Gått upp och ner för trappan själv.
Spelat fiol.
Duschat själv.
Gått upp och ner för trappan själv.
Spelat fiol.
Duschat själv.
Just face it
Jag har inte sovit eller duschat ensam på över två veckor nu.
För de som orkar bry sig om syftningsfel:
Jag har inte sovit ensam eller duschat ensam på över två veckor nu.
För de som orkar bry sig om syftningsfel:
Jag har inte sovit ensam eller duschat ensam på över två veckor nu.
Fortsättningen
En bra sak är att det är jag självsom sitteer framför datorn och skriver. Härdelinen är petad från sin post.
En dålig sak är att jag inte orkar skriva mer nu.
En dålig sak är att jag inte orkar skriva mer nu.
Bra och dåliga saker
Sara skriver, Moa dikterar över telefon.
En bra sak är att få permission över helgen. En dålig sak är att vara inlagd på sjukhus. En bra sak är frukost på sängen varje dag - och lunch - och middag. En dålig sak är att allt smakar papper. En alldeles fantastisk sak är att vakna till blandningen av boogie woogie-piano och djembetrumma. En inte fullt lika fantastisk sak är att vakna mitt i natten av att en av mina senila avdelningsgrannar gått vilse och hamnat inne hos mig istället för på toaletten. En helpissig sak är att man fortfarande inte vet vad som är fel med mig. En underbar sak är att medicinen verkar verka.
Nu är jag utskriven, inga anfall sen natten till måndag. Allting blir bra på lördag när jag får träffa den fantastiska neurologen (min alldeles egna dr House) klockan 16:00.
En bra sak är att få permission över helgen. En dålig sak är att vara inlagd på sjukhus. En bra sak är frukost på sängen varje dag - och lunch - och middag. En dålig sak är att allt smakar papper. En alldeles fantastisk sak är att vakna till blandningen av boogie woogie-piano och djembetrumma. En inte fullt lika fantastisk sak är att vakna mitt i natten av att en av mina senila avdelningsgrannar gått vilse och hamnat inne hos mig istället för på toaletten. En helpissig sak är att man fortfarande inte vet vad som är fel med mig. En underbar sak är att medicinen verkar verka.
Nu är jag utskriven, inga anfall sen natten till måndag. Allting blir bra på lördag när jag får träffa den fantastiska neurologen (min alldeles egna dr House) klockan 16:00.
kan du se mitt hjärta slå?
det var ett tag sedan sist nu. detta har hänt:
Fredag 6/2 ca 9.15 föll världen ihop igen, och jag med den. jag stupade bakåt under en sånglektion och krampade. när kramperna tagit om tre gånger ringdes det efter ambulans och så bar det av. jag minns inte mycket. runt halv elva kom jag visst till akuten sedan dess har jag legat på avd. 5 och ömsom krampat, ömsom varit för bortdrogad för att minnas något. 20 kramper på 8 dagar. insane. ingen förstår varför det blir såhär just nu.
nu är jag hemma på permission över helgen. testar en medecin som förhoppningsvis funkar. det är för tidigt för att se om den ger någon verkan ännu. den senaste krampen pågick mellan 11.06 och 11.13 i förmiddags. 20 sekunders andningsuppehäll. så länge jag inte krampar längre än 10 min eller har ett andningsuppehåll på mer än 1 min behöver mamma inte ge stesolid. det tackar vi för.
det har för sjuttioelfte gången konstaterats att jag inte har epilepsi. på lördag ska jag träffa en superneurolog. håll tummarna. nu vet ni varför det är lite tyst här just nu. jag hör av mig när jag orkar.
Fredag 6/2 ca 9.15 föll världen ihop igen, och jag med den. jag stupade bakåt under en sånglektion och krampade. när kramperna tagit om tre gånger ringdes det efter ambulans och så bar det av. jag minns inte mycket. runt halv elva kom jag visst till akuten sedan dess har jag legat på avd. 5 och ömsom krampat, ömsom varit för bortdrogad för att minnas något. 20 kramper på 8 dagar. insane. ingen förstår varför det blir såhär just nu.
nu är jag hemma på permission över helgen. testar en medecin som förhoppningsvis funkar. det är för tidigt för att se om den ger någon verkan ännu. den senaste krampen pågick mellan 11.06 och 11.13 i förmiddags. 20 sekunders andningsuppehäll. så länge jag inte krampar längre än 10 min eller har ett andningsuppehåll på mer än 1 min behöver mamma inte ge stesolid. det tackar vi för.
det har för sjuttioelfte gången konstaterats att jag inte har epilepsi. på lördag ska jag träffa en superneurolog. håll tummarna. nu vet ni varför det är lite tyst här just nu. jag hör av mig när jag orkar.
Visst gör det ont när strängar brister...
Äntligen kom de! Mina fantastiska strängar, importerade från USA. Dyra, fina strängar som kostat tio gånger mer än de jag tidigare haft.
De kom på torsdagen. Fredagen ägnades åt panikövning inför den Master Class som skulle hållas följande måndag. (som senare blev inställd pga flunsa). Så blev det helg och skivrep. Ett nötande och gnidande på strängarna minst tio timmar om dagen en hel långhelg. Veckan kom och idogt övande nötte jag mina fantastiska strängar. Torsdag - skivinspelning. Än mer intensiv än föregående rephelg. Måndag - Back to business.
Efter orkestern tog jag ett krafttag för att stämma ner strängarna för att kunna använda finstämmarna igen. Pang! E-strängen är av. Kommer efter någon sekunds panik på att jag kan flytta över E-strängen från mormors fiol till den här. Hejdar mig och tänker att då kan jag ju lika gärna spela på den tills ny sträng införskaffats. Den behöver ju bara stämmas... Pang! G-strängen är av. Modfälld flyttar jag över E-strängen till min fiol. Det var väl inte meningen att jag skulle spela på mormors då.
I morse på min enskilda lektion skulle Fröken hjälpa mig att justera stämningen en smula. Pang! Tror ni inte den drattans E-strängen brister?! Tre strängar inom loppet av 15 timmar. Aldrig tidigare har en fiolsträng gått av för mig, en cellosträng förvisso men den räknas inte i sammanhanget. Buhu!
De kom på torsdagen. Fredagen ägnades åt panikövning inför den Master Class som skulle hållas följande måndag. (som senare blev inställd pga flunsa). Så blev det helg och skivrep. Ett nötande och gnidande på strängarna minst tio timmar om dagen en hel långhelg. Veckan kom och idogt övande nötte jag mina fantastiska strängar. Torsdag - skivinspelning. Än mer intensiv än föregående rephelg. Måndag - Back to business.
Efter orkestern tog jag ett krafttag för att stämma ner strängarna för att kunna använda finstämmarna igen. Pang! E-strängen är av. Kommer efter någon sekunds panik på att jag kan flytta över E-strängen från mormors fiol till den här. Hejdar mig och tänker att då kan jag ju lika gärna spela på den tills ny sträng införskaffats. Den behöver ju bara stämmas... Pang! G-strängen är av. Modfälld flyttar jag över E-strängen till min fiol. Det var väl inte meningen att jag skulle spela på mormors då.
I morse på min enskilda lektion skulle Fröken hjälpa mig att justera stämningen en smula. Pang! Tror ni inte den drattans E-strängen brister?! Tre strängar inom loppet av 15 timmar. Aldrig tidigare har en fiolsträng gått av för mig, en cellosträng förvisso men den räknas inte i sammanhanget. Buhu!
