Jag rullar fram
Lägenheten blev någon annans. Jag ska ta mod till mig och ringa en människa som kanske, kanske kan ge mig ett korridorsrum.
Idag skrev jag grammatiktentan. Det gick bättre än väntat men knappast godkänt. Jag skulle vilja se läraren rätta mina nödlösningar och tvivelaktiga översättningar. Jag hoppas jag ger henne ett gott skratt åtminstone.
Det snöade i natt. Jag skulle ta bussen med rullstolen och bävade för plogkanter och snömodd. Tack Sara och Linnea för att ni knuffade på när det var tugnt! Det gick bra att komma på och av bussen. Linnea körde mig i bilbanan till tentasalen - trottoaren var inte att tänka på. Väl där körde vi fast på rampen och innan jag visste ordet av lyfte två klasskompisar både mig och stolen över snön.
Efter tentan tog vi bussen till stan för att äta och vila själen. Jag fick hjälp att komma på bussen efter någon timmes skitsnack och intag av goda smörgåsar. Efter en hel dag i stolen kände jag mig erfaren nog att kunna ta mig av bussen på egen hand. Chauffören körde snällt fram en bit extra för att hållplatsen blivit överplogad och körde ut rampen. Trottoaren var dock betydligt lägre där och det blev lite väl brant... Jag tyckte ändå att jag inte behövde någon hjälp och körde rakt ut i ingenting. Stolen tippade framåt.
Innan jag han reagera rätade starka händer upp oss. Ingen skada är skedd, förutom möjligen på min stolthet.
Jag känner mig mindre handikappad med rullstolen än utan. Jag blir mer närvarande och håller koll på marken jag går på för att inte köra fast istället för att försöka räkna ut hur ont det skulle göra att falla på den. Jag hoppas att vädret blir bättre tills skolan börjar för då får jag nog verkligen användning för den.
Idag skrev jag grammatiktentan. Det gick bättre än väntat men knappast godkänt. Jag skulle vilja se läraren rätta mina nödlösningar och tvivelaktiga översättningar. Jag hoppas jag ger henne ett gott skratt åtminstone.
Det snöade i natt. Jag skulle ta bussen med rullstolen och bävade för plogkanter och snömodd. Tack Sara och Linnea för att ni knuffade på när det var tugnt! Det gick bra att komma på och av bussen. Linnea körde mig i bilbanan till tentasalen - trottoaren var inte att tänka på. Väl där körde vi fast på rampen och innan jag visste ordet av lyfte två klasskompisar både mig och stolen över snön.
Efter tentan tog vi bussen till stan för att äta och vila själen. Jag fick hjälp att komma på bussen efter någon timmes skitsnack och intag av goda smörgåsar. Efter en hel dag i stolen kände jag mig erfaren nog att kunna ta mig av bussen på egen hand. Chauffören körde snällt fram en bit extra för att hållplatsen blivit överplogad och körde ut rampen. Trottoaren var dock betydligt lägre där och det blev lite väl brant... Jag tyckte ändå att jag inte behövde någon hjälp och körde rakt ut i ingenting. Stolen tippade framåt.
Innan jag han reagera rätade starka händer upp oss. Ingen skada är skedd, förutom möjligen på min stolthet.
Jag känner mig mindre handikappad med rullstolen än utan. Jag blir mer närvarande och håller koll på marken jag går på för att inte köra fast istället för att försöka räkna ut hur ont det skulle göra att falla på den. Jag hoppas att vädret blir bättre tills skolan börjar för då får jag nog verkligen användning för den.
Kommentarer
Trackback
