Konsten att vara en bra student

Jag har varit i Bollnäs i helgen, om ni inte förstått det. Det var mysigt och trevligt och kändes bra på alla sätt och vis. Jag tankade energi och leenden från Hjalmar och försökte ta det så lugnt som möjligt. Det är betydligt svårare att hålla sig lugn i Hertsjö än i Uppsala. Det räcker med att någon ber mig diska för att jag ska bli alldeles stirrig och göra en massa saker fel när jag är där. Det är riktigt jobbigt för jag vill ju hjälpa till åtminstone lite. Som man gör i en familj liksom. Jag tänkte flera gånger under helgen att folk faktiskt inte bad mig göra så mycket men ändå blev jag ett nervvrak så fort det fanns en tid att passa. Mycket irriterande.

Nu är jag äntligen hemma i lägenheten. Det är tomt och tyst men lugnt. Jag saknar alla men känner mig mer närvarande och mindre rörig i huvudet. Problemet är att jag är trött. Jag vill helst fortsätta sitta framför datorn eller kanske titta på en film ikväll men imorgon börjar allvaret igen. Föreläsning i fransk grammatik på förmiddagen. Uppgifter som ska göras innan dess, sidor och paragrafer som ska läsas och förstås. Många sidor och paragrafer, många uppgifter. Jag borde läsa igenom och lära in det som skulle ha gjorts tills i onsdags också för det har jag inte gjort. Efter en kort genomgång av det som ska göras baxnar min hjärna redan. Det är bara att göra. Börja långsamt och fortsätt segt och envist. Det är min grej. Det här kan jag.

Jag får inte stressa upp mig för att det känns övermäktigt. Det är det inte värt. Imorgon börjar mitt nya liv. Då ska jag lägga upp en strategi för hur jag ska ta mig igenom tegelstenen med oregelbundna verb. Jag tänker listor och färgglada lappar. Nu ska jag blåläsa det som måste läsas. På föreläsningen får det gå som det går.

(Kan någon please förklara subjonctif présent för mig?!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0