bananpannkaka

Jag har tänkt rätt länge att jag ska höra av mig här igen. På något sätt är jag lite stolt över att det inte blir av - det måste ju betyda att jag har en massa viktiga saker för mig, eller hur?

Jag tränar och tränar. Snart har jag säkert magrutor igen, så mycket som jag tränar. Fyra dagar i veckan hänger jag på sjukgymnastiken och det är så härligt så!

Jag pluggar och pluggar. Vi har fyllt i mitterminsutvärderingar och det betyder att det inte är ok att sitta och inte begripa något på lektionerna. Den allra första tentan närmar sig med expressfart och jag börjar bli orolig på riktigt.

Jag ringer och ringer. Försäkringskassan skickade mig ett brev där det står att de noterat att jag varit sjukskriven i tre månader utan sjukersättning. Bra noterat av dem tycker jag. Nu ska jag försöka få tag på dem illa kvickt för att bekräfta att de noterat rätt så kan jag kanske, kanske få lite pengar. Men bara kanske. Jag ansöker om anpassad studietakt för att få fullt studiebidrag från CSN trots att jag studerar på halvtid. Mina studieförhållanden och mitt funktionshinder ska därför utredas i minsta detalj och allt ska intygas av så många som möjligt. Hittills har jag en husläkare, en sjukgymnast, en studievägledare och universitetets fantastiska ombudsman för funktionshindrade på min sida. Det borde nog räcka.