Hurra!

Den finaste sjukgymnasten läste journalanteckningarna från smärtkliniken - utan att jag bett henne om det. Den finaste sjukgymnasten blev en smula arg och frågade mig om hon fick prata med den första läkaren eftersom hon tyckte att allt såg väldigt fel ut.

Så lätt försvann mina tvivel på mig själv. Jag sjåpar mig inte. Jag behöver inte kämpa hårdare. Jag har ont och ska få hjälp. Så lätt kan det vara. Känner man den finaste sjukgymnasten kan svåra saker bli väldigt lätta ibland.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0