bananpannkaka

Jag har fått sova! En hel natt! Jag somnade på en halvtimme eller så och vaknade inte en enda gång på nio timmar. Härligt! Nu hör jag ju till dem som kan sova hela dygnet utan att vakna utvilad men det känns en enorm skillnad från att vakna fem, sex gånger på en natt.

Så har jag varit på skolan i tio hela timmar. Spelat en massa och mått gott. Jag skulle låna en kompis säng på internatet för att vila min rygg ett tag men somnade och sov bort enochenhalv timme. Hoppsan.

Den sista riktiga konserten är över. Musikfestivalen Das Undergang och sjäva skolavslutningen är kvar men de där "aldrig mer" har redan börjat. Mamma och pappa kom till konserten ikväll och jag fick blommor för att det var min sista riktiga konsert. "Ska du verkligen inte spela mer nu?" undrade de och nej, det ska jag inte. På ett tag. Men i min värld finns inga långvariga "aldrig mer". Så mycket kan hända.

I den bästa av världar skulle jag läsa franska i två terminer, bli gymnasielärare i svenska och franska, vidareutbilda mig till montessoripedagog och sen gå musikhögskolan. Jag har inte riktigt bestämt om det skulle vara för att bli instrumentlärare eller musiker men det brådskar inte. Vem vet, kanske är det möjligt.