Fredag

Det gick vägen. Både att vara i skolan och att vara barnvakt.

Torsdagen började med ett efterlängtat kuratorbesök. Som alltid blev jag en aning förvirrad av att röra runt bland alla röriga tankar men den här gången blev jag glad också. Fick kanske lite uppmuntran även om hon inte sa något rakt ut. Ska öva mig på att tänka kortsiktigt. Vad mår jag bra av att göra de närmsta tre minutrarna? Strunta i att oroa mig i vad det får för konsekvenser att jag inte orkar just nu. Inte se det som ett nederlag att vila. Lätt att säga. Svårare att leva.

Sånglektion. Check. Himmelskt roligt och härligt på alla sätt.
Kvartettlektion. Check. Rimligt nöjd med min insats. Vi låter bra.
Egen övningstid. Omöjligt. Ont. Arg. Hur var det med kortsiktigheten?
SHOF. Check. Det funkade. Inte jättebra men godtyckligt.

Somnade med en lillebror på min mage. Han börjar bli en aning för tung för det med men det är så mysigt! Under fredagen gjorde vi just ingenting. Stod på fönsterbrädorna och tittade på snö och fåglar. Vände upp och ner på datorskåpet som någon glömt att stänga. Jag orkade inte med tanken att lefta bort och avleda skrik och gråt så han fick hållas. Maten gick ner och jag torkade bort varenda spaghettispill från golv och väggar. Plockade upp tändstickorna han tömt ut på golvet och torkade bort alla kyssar från fönsterrutorna. Jag tvättade och han roade sig kungligt med den tomma IKEAkassen. Sen dansade han till Prokofiev och la några pussel. Jag bävade för att inte bära honom till sömns. Det hade jag inte behövt. Halv två kröp han självmant upp i mitt knä för att vaggas och bli sjungen för. Efter någon minut sov han som en stock. Vaknade lagom till att pappa kom hem.

Vid fem blev jag hemskjutsad till lägenheten. Så småningom dök Ellika upp och vi lagade mat, sydde och såg klart Min granne Totoro - världens bästa film! Alldeles för sent somnade vi men det var längesen jag sov så gott. Nu är jag ensam med min spikmatta igen. Ikväll blir det soppbjudning hos Natanders. Jag mår lite lagom kasst. Är överväldigad av att gårdagen blev så bra som den blev. Kanske har det redan vänt? Det är mindre än en vecka tills jag ska till Uppsala...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0