Trött

Det blir inte bättre. Det blir värre. Idag har jag i alla fall fått två saker gjorda som jag länge skjutit på framtiden. Två skitsaker som tagit allt för mycket plats i min hjärna.

Jag har ringt till avdelningen i Bollnäs och frågat var kopiorna på mina journaler tagit vägen. Nu är de på väg hem till mig. Sjuksköterskan jag pratade med blev så glad. Hon kände igen mig och tyckte det var fantastiskt bra att jag inte haft anfall på så länge. När jag låg där i februari var hon en av de som inte lyckades fånga mig när jag föll. Det var det hon kom ihåg mig i från.

Så har jag skrivit ett mail till sjukgymnasten och berättat hur landet ligger. Jag hade tänkt vänta tills jag mådde bättre men nu har det varit dåligt så länge att hon borde få veta det.

Klart! Skönt!

Master Class. Nu är det över. Det gick åt skogen. Jag var inte stressad. Jag hade koll på läget. Allt kändes skitbra, eller i alla fall bättre än på länge. Hjärnsläpp. Falska toner. Suddig stråke. Men det gick ju det med.

God natt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0