Lite smått och gott
Idag har jag varit i skolan och det har faktiskt gått riktigt bra. Äntligen blir jag glad av gehörslektionerna istället för panikslagen och förtvivlad. Jag gick hem strax före fyra. Testade övningstekniken att sluta när det låter bra istället för att nöta och nöta bara för att man borde spela minst tre timmar. Jag spelade i kanske två och en halv idag men kände mig lagom effektiv och nöjd med resultatet.
Jag tror jag har ett sår i halsen/magen som blöder. Det skulle förklara varför det gör ont när jag äter och varför det som kommer upp igen är blodblandat. Och så kan det ha något att göra med att jag haft ont i halsen sedan innan Lucia nån gång. Äckligt. Men det börjar bli bättre.
Dagens matintag
Gröt (!) till frukost, nyponsoppa till lunch, (mos av) en morot och två potatisar samt en fiskpinne till middag. Big progress! Jag är mycket piggare! Det känns en aning konstigt att nu när jag äntligen kan tänka mig att äta vill jag helst av allt ha... alger! Hur knäppt är inte det? Jag håller på att bli en fisk.
När jag släpade mig hem igår ringde de från neurologen i Uppsala. Jag har fått en tid för nästa anfallsregristrering vecka sex. Det känns inte alls särskilt jobbigt. Tänk så mycket jag grämde mig inför den undersökningen förra gången. Nu vet jag hur det fungerar och vilka jag kommer träffa. Jag vet att det inte gör särskilt ont. Jag vet vad jag behöver packa som jag inte hade med mig förra gången (handduk, ögonbindel) och vad jag kan lämna hemma (fiolen, jeans). Men det viktigaste av allt är att jag vet att det inte är sannolikt att jag kommer få något grand mal - anfall. De hoppas på att fånga små förändringar i hjärnan som inte behöver leda till några anfall alls. Skönt. Det "bästa" vore förstås om jag fick ett stort anfall så de kan analysera det sen men det är inte avgörande för att undersökningen ska lyckas eller inte. Så får jag tillfälle att fråga dem hur de tänker om min smärta. Funktionell eller inte vill jag ha hjälp att bli av med den. Nu.
Jag är ingen soldat, har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå. Ställ mig inte på ett led. Ni får mig aldrig att stå still. Jag fungerar inte då. Jag är ingen soldat. Jag tänker inte så.
Jag tror jag har ett sår i halsen/magen som blöder. Det skulle förklara varför det gör ont när jag äter och varför det som kommer upp igen är blodblandat. Och så kan det ha något att göra med att jag haft ont i halsen sedan innan Lucia nån gång. Äckligt. Men det börjar bli bättre.
Dagens matintag
Gröt (!) till frukost, nyponsoppa till lunch, (mos av) en morot och två potatisar samt en fiskpinne till middag. Big progress! Jag är mycket piggare! Det känns en aning konstigt att nu när jag äntligen kan tänka mig att äta vill jag helst av allt ha... alger! Hur knäppt är inte det? Jag håller på att bli en fisk.
När jag släpade mig hem igår ringde de från neurologen i Uppsala. Jag har fått en tid för nästa anfallsregristrering vecka sex. Det känns inte alls särskilt jobbigt. Tänk så mycket jag grämde mig inför den undersökningen förra gången. Nu vet jag hur det fungerar och vilka jag kommer träffa. Jag vet att det inte gör särskilt ont. Jag vet vad jag behöver packa som jag inte hade med mig förra gången (handduk, ögonbindel) och vad jag kan lämna hemma (fiolen, jeans). Men det viktigaste av allt är att jag vet att det inte är sannolikt att jag kommer få något grand mal - anfall. De hoppas på att fånga små förändringar i hjärnan som inte behöver leda till några anfall alls. Skönt. Det "bästa" vore förstås om jag fick ett stort anfall så de kan analysera det sen men det är inte avgörande för att undersökningen ska lyckas eller inte. Så får jag tillfälle att fråga dem hur de tänker om min smärta. Funktionell eller inte vill jag ha hjälp att bli av med den. Nu.
Jag är ingen soldat, har inga vapen att ta till, inga korståg jag vill gå. Ställ mig inte på ett led. Ni får mig aldrig att stå still. Jag fungerar inte då. Jag är ingen soldat. Jag tänker inte så.
Kommentarer
Trackback
