Hönan eller ägget?
Smärtan eller sorgen?
Nu är det jobbigt. Riktigt jävligt och tungt faktiskt. Trots att förra veckan var en fantastisk övningsvecka var jag låg och hade ont. Nu strejkar magen igen och efter en snabbvisit på skolan i morse gav jag upp och gick hem.
Dagens matintag: 2 mariekex och 1/2 liter nyponsoppa.
Denna eviga trötthet.
Jag har haft ont i snart tre år utan att veta varför. Det om något borde vara anledning nog för att känna sig lite nere. Eller den kroniska sjukdommen. Eller rädslan för en framtid i ensamhet. Eller maktlösheten inför problemen i familjen. Eller den kroniska sjukdommen med allt vad den innebär. Eller besvikelsen över den form det avtryck jag lämnar på Folkis antagit. Jag är den som aldrig är med på fester. Jag orkar ändå inte med någon mer än mig själv. Kan inte ens sitta och vara social för mitt huvud orkar inte hålla isär så många höga ljud. På gruppledningen är jag nervös för att behöva göra något mer än att sjunga. Hur skulle det gå? Som så många andra har jag många anledningar till att sörja.
Men jag, jag är ju fullproppad med visdomsord!
When life gives you lemons, make lemonade
Herren är min herde, mig skall inget fattas
Man borde vara lycklig, om inte annat för att föregå med gott exempel
och så vidare...
Jag har minst lika många anledningar till att vara glad!
och bilden andra en gång hade av mig...
Den flickan är visst alltid glad
Det är hon, den glada, med röda skor
I think I've never seen you sad
Klassens eviga optimist
"Det finns så mycket att glädjas åt! Jag behöver bara tänka efter en sekund så kommer jag på något som gör mig så glad så jag måste skratta!"
Jag tycker jag kämpat på länge nog nu. Hållit modet uppe och hoppats och hoppats.
Jag har skrivit otaliga texter om hur fantastiskt livet är. Jag kan ju inte vara deprimerad!
Hoppsan. Vad dumt det såg ut.
Visst är jag glad och sprudlande! Det var bara ett tag sen sist. Ganska längesen faktiskt. Men vad kom egentligen först? Är jag ledsen för att jag har ont eller har jag ont för att jag är ledsen? Orsak och verkan. Den väsentliga frågan när det gäller funktionella tillstånd.
Tyst i morgonen
liten, lycklig virrpanna
spelar glatt sin sång
När livet är slut
ska jag ställa mig upp
och se hela världen
och skratta åt den
sen är jag död
då har jag sett
det vakraste
Om jag faller
kan jag veta helt säkert
att du fångar mig
Nu är det jobbigt. Riktigt jävligt och tungt faktiskt. Trots att förra veckan var en fantastisk övningsvecka var jag låg och hade ont. Nu strejkar magen igen och efter en snabbvisit på skolan i morse gav jag upp och gick hem.
Dagens matintag: 2 mariekex och 1/2 liter nyponsoppa.
Denna eviga trötthet.
Jag har haft ont i snart tre år utan att veta varför. Det om något borde vara anledning nog för att känna sig lite nere. Eller den kroniska sjukdommen. Eller rädslan för en framtid i ensamhet. Eller maktlösheten inför problemen i familjen. Eller den kroniska sjukdommen med allt vad den innebär. Eller besvikelsen över den form det avtryck jag lämnar på Folkis antagit. Jag är den som aldrig är med på fester. Jag orkar ändå inte med någon mer än mig själv. Kan inte ens sitta och vara social för mitt huvud orkar inte hålla isär så många höga ljud. På gruppledningen är jag nervös för att behöva göra något mer än att sjunga. Hur skulle det gå? Som så många andra har jag många anledningar till att sörja.
Men jag, jag är ju fullproppad med visdomsord!
When life gives you lemons, make lemonade
Herren är min herde, mig skall inget fattas
Man borde vara lycklig, om inte annat för att föregå med gott exempel
och så vidare...
Jag har minst lika många anledningar till att vara glad!
och bilden andra en gång hade av mig...
Den flickan är visst alltid glad
Det är hon, den glada, med röda skor
I think I've never seen you sad
Klassens eviga optimist
"Det finns så mycket att glädjas åt! Jag behöver bara tänka efter en sekund så kommer jag på något som gör mig så glad så jag måste skratta!"
Jag tycker jag kämpat på länge nog nu. Hållit modet uppe och hoppats och hoppats.
Jag har skrivit otaliga texter om hur fantastiskt livet är. Jag kan ju inte vara deprimerad!
Hoppsan. Vad dumt det såg ut.
Visst är jag glad och sprudlande! Det var bara ett tag sen sist. Ganska längesen faktiskt. Men vad kom egentligen först? Är jag ledsen för att jag har ont eller har jag ont för att jag är ledsen? Orsak och verkan. Den väsentliga frågan när det gäller funktionella tillstånd.
Tyst i morgonen
liten, lycklig virrpanna
spelar glatt sin sång
När livet är slut
ska jag ställa mig upp
och se hela världen
och skratta åt den
sen är jag död
då har jag sett
det vakraste
Om jag faller
kan jag veta helt säkert
att du fångar mig
Kommentarer
Trackback
