bananpannkaka

...så där för omväxlings skull. Det var ju ett tag sen sist nu. Inte har jag legat på sjukan, eller inte mer än vanligt i alla fall, inte har jag varit bortrest och ingen liten vålnad har gömt mitt internet. Ändå har jag inte bloggat. Sorry. Jag gissar att jag har levt istället.

Så sitter jag här nu, i Uppsala. Trevligt, trevligt. Hanna och Erik är ute ikväll. Jag ska väl sova framför tvn med godis och film eller så. Sudenterna är bortsprugna, det blåser i trädtopparna och sommaren kommer väl så småningom.

I torsdags var jag på Ackis. Sjukgymnastik. Mådde ganska skitdåligt och det slutade såklart med att C, som egentligen ska vara sjukgymnast, fick hjälpa mig på fötter och stoppa om mig. Sånt är surt. Jag ville ju bara vara med på en vanlig lektion. Ska huvudet inte kunna hålla sig på plats två ynka timmar ens. Jag hatar när det blir så. När jag stängs av och plötsligt inte funkar längre. Så att någon måste ta hand om mig. JAG KAN SJÄLV! Det kan väl kroppen ta och förstå någon gång.

På onsdag ska jag dit igen. Längtar trots allt. När jag funkar funkar det väldigt bra där. Det går framåt och jag känner mig bättre ända tills jag känner mig sämre. Mitt mål för onsdagen är att jag ska kunna hålla mig på banan hela vägen, kunna vara med och lyssna och inte kräva någon extra uppmärksamhet från någon. Tummis, kroppen?

Nu har jag bloggat. Det gick ju bra. Vi får se om det blir mer av den varan framöver...
Mors!