Väntan

Jag är urusel på att vänta. Många skulle säkert säga emot mig. Jag har ofta fått höra att jag har ett tålamod som inte är av denna världen. Så varför sitter jag nu som på nålar - igen - bara för att superneurologen ska ringa om knappt en timme. Jag har ont i magen och irrar planlöst runt i lägenheten, har lämnat julklappspysslet åt sitt öde för en stund. Frågorna är nerskrivna. Jag vet att han tar mig på allvar. Jag har koll, men ändå inte. Är det bara det att han har så stor betydelse för min framtid? Jag kan ju inte mycket mer än att rätta mig efter hans beslut. Visst kan jag säga ifrån men jag måste samtidigt våga lita på att han har rätt. Usch!

Jag väntar på mail också. Jag skickade en uppdatering och några frågor till min fantastiska sjukgymnast för nån vecka sen. Hon brukar svara snabbt, men inte nu. Efter några dagar urartar min situation och jag måste plötsligt kolla mailen minst tio gånger om dagen. Det är inte sunt. Dessutom har jag en fruktansvärd fantasi som säger att hon säkert fått svinis och dött eller blivit påkörd eller vad som helst. Det kan ju naturligtvis inte vara så att hon har haft tokmycket att göra innan jul så att hon inte hunnit svara. Jag menar, vad har jag då att ängslas för?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0