Lycka
... Med undantag för kvartettlektionen som jag inte är förberedd till, men allt kan ju inte vara solsken.
Svår fråga, men kanske samtidigt självklar. I Bollnäs har du vuxit upp. Där har människor en bild av vem de tycker att du är genom din barndom. Eller en bild du tror att andra har och som du sedan låter uppfyllas. I Uppsala hade ingen aning vem du var, och du fick möjlighet att visa det och dessutom undersöka saken själv i lugn och ro. Vem du var alltså.. Du fick möjlighet att stå på egna ben och klarade det väldigt bra. Uppsala är en studentstad, en intellektuell stad, en akademikerstad. En miljö där du passar in och fungerar utan att behöva anstränga dig varken som person eller rent studiemässigt. Musikvärlden skulle jag vilja påstå är mer känslobaserad än intelektuell. I varje fall på folkhögskolenivå. Dessutom är det väligt lätt att jämföra sig med andra i musikstudier, och svårt att se sin egen utveckling och sina egna resultat, vilket kan kännas tungt. Du har dessutom haft tunga perioder under dina musiksktudier som har gjort att utvecklingen har brutits, eller uteblivit och det är ju inget som uppmuntrar precis. Ditt självförtroende i Bollnäs som musikstuderande, kontra ditt självfördtroende i Uppsalas akademiska värld som student är helt uppenbar enligt mig, och därför känner du som du gör. Eller vad tror du :-)
Ses idag tror jag! Kram!
Kloka Fröken! Jag håller både med och inte. Tiden i Uppsala var inte problemfri. Det var där jag blev sjuk och krampade för första gången.
Innan det har vi den jobbiga tiden med mannen. Jag har aldrig varit så rädd som jag var då.
Mina studier avbröts där också och även om jag kanske ser mig själv som mer intelektuell än musikalisk (kanske, säger jag) var studierna inte utan ansträngning. Jag satt uppe och skrev hela nätterna i perioder. Jag var så stressad så jag somnade på lektioner och en lärare liknade mig vid ett jagat djur en gång.
När jag kom till Bollnäs kom jag till en ny klass. Jag visste på ett ungefär vem Ellen var och så du. Annars var alla nya. Ändå gav jag mig själv rollen som liten, okunnig och obetydlig. Varför vet jag inte. Det var dumt.
Nu ska jag sova för imorgon har vi kvartettrep 8:30. Vi ses på måndag. Kram!
