bananpannkaka

Jag har läst ut boken. Saknaden efter skrivandet är större än någonsin. Långsamt formas boken i mitt huvud. Någon gång är den rätta stunden att skriva ner allt, men inte nu. De mönster som växer fram ändrar sig allt för fort. Jag vill kunna se bilden klart innan jag börjar.

Idag ska remissmänniskan ringa. Han som skrev den förlösande remissen i julas som nu har gått ut. När jag ringde och hörde efter hur förnyandet av den gick (se inlägg skrivna för tre veckor sedan) fick jag veta av en förvirrad och något argsint sjuksköterska att hans senaste bud varit att han minnsan inte kunde skicka någon remiss över länsgränsen. Då människan befann sig på utbildning skulle hon prata med honom under måndagen och hoppas att han hörde av sig till mig snarast. Vad 17... Resultatet är som följer, att jag suttit som nålar under hela dagen. Eftersom han inte ringt ännu och förmodligen slutar jobba om 14 minuter antar jag att mina utsikter för att bli uppringd är mindre än minimala. Så, vad gör jag imorgon? Väntar på att bli uppringd eller ringer själv och tjatar? Har jag varit med om detta förut? Nehej...