bananpannkaka

Riktigt hur farligt jag levde visste jag inte. Resan till Uppsala gick bra. Jag hann nästan i tid till avslappningen och jag lyckades beställa mat och äta den på ackis. Jag var lite nöjd över att jag hade en halvtaskig dag eftersom jah hade mått så himla bra efter den förra behandlingen hos kinesiologen. Att jag knappt fick i mig halva lunchen såg jag som ett tecken på att jag inte var hungrig. Upp till sjukgymnastiken igen. Föreläsning. Intressant och trevligt. Jag hade ont och satt lutad mot väggen men det gick bra att följa med allt som sades. Så gick vi ut i gemnastiksalen för att prova att stretcha själva. Det gick strålande, men aj, vad ont det gjorde.

Sen kommer jag iinte ihåg mer.

Vi hade gått in i ett mindre rum för att fortsätta stretchingen och plötsligt hade jag fallit och krampade. Ambulans kom, mer för att jag fallit så fort än för kramperna. Halskrage och ryggplatta. Kaos. Eftermiddgen, kvällen och natten spenderades med halskrage på akuten. Klockan halv tre på morgonen röntgades skallen och bröstryggen. Inga frakturer. Av med halskragen. Klockan fyra skrevs jag ut och åkte hem till Sara.

Sedan dess har jag legat här med hjärnskakning och haft ont och mått illa. Det känns som om halskragen frtfarande är på. Men nu börjar det bli bättre och oifdag ska jag åka hem.