bananpannkaka

Vi tar det kortfattat:
Söndag morgon:
Behandling hos kinesiolog. Väldigt bra. Nästan inte ont på flera timmar efteråt. Ska ha fortsatt kontakt.
Söndag kväll:
Konsert. Började känna det onda komma tillbaka strax innan publiken kom. Tog en alvedon. Vid sats 4 blev det riktigt jobbigt men sats 6 och framåt gick allt hur bra som helst. Gick upp och packade ner fiolen och klädde på mig ytterkläderna. Innan jag kommit fram till trappan föll jag ihop. Uno krampanfall gigantico. Läkare, narkossköterska och sjuksköterska fanns i kören - passande nog. Jag minns inte så mycket mer än att de frågade om jag hade någon epelepsimedecin. Tänka sig att jag varken hade medecin elelr epelepsi. Pappa och emil kom och hämtade mig. Medan vi väntade på dem kvicknade jag till och föll bort flera gånger. Små kramper. I bilen, på parkeringen utanför hemköp, uno krampanfall gigantico igen.
Söndag natt:
Kunde inte sova. Extremt trött men allt gjorde för ont.
Måndag morgon:
Läkarbesök 8.00. Världens snällaste sköna Helena från Grekland fixade remiss och skrev brev till neurologen i Uppsala på en kvart. Mamma och Ingrid var med. Grattis på födelsedagen, Ingrid.
Resterande måndag: Sovit några timmar på soffan. Pratat med kinesiologen och fröken. Lyckades äta lunch. Nu är jag trött. Ursäkta alla som jag inte har ringt upp och berättat innan ni läser här. Jag har inte orkat. Hör gärna av er men låt mig sova först. I morgon ska jag känna efter hur det känns att gå i skolan igen.

Bakslag och framsteg.