Så kan man också göra
Att ha framtidsplaner är som att planera en fantastisk semester - till Italien. Du köper en packe resehandböcker och sätter igång med att planera vad man skall uppleva och se. Colosseum, Michelangelos staty David, Venedigs gondoler. Du kanske lär dig några användbara fraser på italienska. Allt är väldigt spännande.
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Och den här texten tog jag med för att...?
Jag vet inte riktigt. Kanske för att den symboliserar mitt liv, eller åtminstone min gymnasietid. Kanske har den ingenting alls med mig att göra. Den är bara fantastisk. Den får mig att gråta och skratta på samma gång. Tänk, vad många gånger jag och mina vänner varit i Holland på sista tiden. Framför allt är den sann. Så otroligt sann. Det är absolut inget fel på Holland.
Min kväll då? Efter att ha lagat ovanligt avancerad mat (jag använde inte micron en enda gång(!)) för att riktigt ta hand om mig själv drabbades jag av illamående och misslyckades med mina tappra försök att även äta den. Det gjorde ont, jag grät och var redo att ge upp hela skiten igen.
Men skam den som ger sig! Jag drog på mig mina joggingskor och gick ut i solen. En timmes tankepromenad senare mådde jag mycket bättre. Jag kan faktiskt gå. Det är inte alla som kan det. Efter ett år som sittande eller liggande ser jag inte längre ut som förr. Kilon och centimetrar har smugit sig fram och får mig ibland att känna mig som en gammal disktrasa ungefär - tämligen motbjudande.
Men jag har ju cyklat förr och jag kan som sagt gå. Imorgon ska jag nog cykla till skolan. Med luft i lungorna tänker man bättre. Nu ska jag skriva ett arbete om evolutionen, om jag orkar. Jag får ta det som det kommer.
Välkommen till Holland!
Efter några månader av otålig väntan kommer slutligen den stora dagen. Du packar väskan och ger dig iväg. Efter några timmar landar planet. Flygvärdinnan kommer in och säger: "Välkommen till Holland!"
"HOLLAND?" säger du. "Vad menar du med Holland? Jag är bokad till Italien! Det är meningen att jag skall vara i Italien. Jag har hela mitt liv drömt om att resa till Italien."
Men det har skett en ändring i resvägen. De har landat i Holland och du måste stanna där.
Det är viktigt att förstå, att du inte har kommit till ett förskräckligt, motbjudande, smutsigt ställe, fyllt av fattigdom, svält och sjukdomar. Det är bara till en annorlunda plats. Så du måste ge dig ut och köpa nya resehandböcker. Och du måste lära dig ett helt nytt språk. Och du kommer att träffa en helt ny grupp med människor, som du aldrig annars skulle mött.
Det rör sig bara om en annorlunda plats. Det går lite långsammare än i Italien. Men då du varit där ett tag och hämtat andan, ser du dig omkring och börjar märka, att Holland har väderkvarnar. Holland har tulpaner. Holland har till och med Rembrandt.
Men alla du känner reser fram och tillbaka till Italien och alla skryter om hur fantastiskt underbart de haft där. Och under resten av ditt liv kommer du att säga: "Ja, det var meningen att jag också skulle dit. Jag hade planerat det."
Och denna smärta kommer aldrig, aldrig försvinna, därför att saknaden av drömmen är en väldigt betydelsefull saknad. Men om du tillbringar resten av ditt liv med att sörja att du inte kom till Italien, kommer du aldrig att kunna njuta av de fantastiska, underbara upplevelser, som Holland har att erbjuda.
Och den här texten tog jag med för att...?
Jag vet inte riktigt. Kanske för att den symboliserar mitt liv, eller åtminstone min gymnasietid. Kanske har den ingenting alls med mig att göra. Den är bara fantastisk. Den får mig att gråta och skratta på samma gång. Tänk, vad många gånger jag och mina vänner varit i Holland på sista tiden. Framför allt är den sann. Så otroligt sann. Det är absolut inget fel på Holland.
Min kväll då? Efter att ha lagat ovanligt avancerad mat (jag använde inte micron en enda gång(!)) för att riktigt ta hand om mig själv drabbades jag av illamående och misslyckades med mina tappra försök att även äta den. Det gjorde ont, jag grät och var redo att ge upp hela skiten igen.
Men skam den som ger sig! Jag drog på mig mina joggingskor och gick ut i solen. En timmes tankepromenad senare mådde jag mycket bättre. Jag kan faktiskt gå. Det är inte alla som kan det. Efter ett år som sittande eller liggande ser jag inte längre ut som förr. Kilon och centimetrar har smugit sig fram och får mig ibland att känna mig som en gammal disktrasa ungefär - tämligen motbjudande.
Men jag har ju cyklat förr och jag kan som sagt gå. Imorgon ska jag nog cykla till skolan. Med luft i lungorna tänker man bättre. Nu ska jag skriva ett arbete om evolutionen, om jag orkar. Jag får ta det som det kommer.
Välkommen till Holland!
Kommentarer
Trackback
