Sjungom studentens lyckliga dag

Solen och väckarklockan väckte mig klockan sex. Dagen innan hade jag packat i förtvivlan och absolut inte hunnit klart med någonting. Halvpackade kartonger och kläder var spridda över hela lägenheten men klänningen och väskan för dagen var färdiga. Efter fyra timmars sömn var jag förvånatsvärt pigg. Dagen kunde inte bli annat än bra.

Jag hann precis med bussen. Till en början var jag ensam student och satt och höll i min mössa utan att våga ta den på mig. Knappt vågade jag sitta ner. Tänk om de röda sätena skulle färga min vita klänning! Kvart i åtta steg jag av vid Saluhallen. Shit, var ligger slottet?! I mina höga (nåväl, för att vara mig) klackar sprang jag över kullerstenarna förbi cyklande studenter och fotografer. Panik! När jag kom fram stod en tapper skala på tio elever och en lärare och tryckte i skuggan vid en mur. Fotograferingen började inte förrän klockan nio.

Alla var så vackra. Dagen började aningen förvirrat men magiskt. Kan det bli mer romantiskt och vemodigt än så?

Jordgubbar och brödfrukost inhandlades innan vi begav oss till bryggan. Champangefrukost, mössskrivning och andra roliga saker som hörde dagen till. En hel del fotograferande och posande bland annat.

Den sista måltiden, det vill säga lunchen på Göteborgs Nation, var lika fantastisk. God mat och underbara människor. Att vi aldrig mer skulle mötas som lärare och elever eller klasskamrater gick inte att förstå då. Helenas ord träffade mig i hjärtat. ”Av dig har jag lärt mig att Majas alfabetssånger kan lätta upp stämningen i vilken miljö som helst”. Ja du, Helena. Till och med på akuten.

Vidare vandrade vi till Gustavianum där själva ceremonin hölls. Tal och utdelning av betyg. Tårar, skratt, vemod och glädje. Vi skrek, sjöng och spranf ut till våra familjer. In i det sista tvivlade jag på att någon skulle vänta på mig. Hur de lyckades åka från Bollnäs efter att ha varit på en skolavslutning där klockan elva är och förblir ett mysterium för mig. Men de var där – och inte bara de, utan alla mina tre Uppsalafamiljer. Jag drunknade i blommor och kramar. Varför åker man inte flak oftare? Det var utan tvekan det roligaste jag någonsin varit med om!

Sunnerstafamiljen hämtade upp mig vid universitetsaulan och skjutsdae mig hem till dem. Där väntade familjerna med fika och presenter. Och mina betyg. Äntligen fick jag ta av mig skorna! Fiakt var gott, människorna fantastiska och presenterna till min belåtenhet. Om ett år har jag tagit körkort.

Klockan fem drog vi vidare till lägenheten i Gamla Uppsala. Där började kaoset och den mindre roliga delen av dagen så den hoppar jag nog över. Allt löste sig hur som helst till slut men så arg har jag nog aldrig varit. På Rebecka som inte fick att få tag på, som inte packat klart och som inte hjälpte till med städning och dylikt. På mig själv för att jag inte bett om hjälp tidigare. På familjen som skällde ut mig efter noter för att jag inte gjort något. Situationen blev alltmer komplex eftersom de en knapp timme tidigare pratat om hur fantastisk jag är och hur ingenting är omöjligt för mig. Morr.

Vi klarade i alla fall av det och hann till och med njuta av maten i parken utanför. Bellmangatanfamiljen kom, höll tal och grät. Jag älskar er. Halv elva kom kvinnan som äger lägeheten. Vi fick nöja oss med det vi åstadkommit och hon verkade inte missnöjd. I sista sekunden hoppade jag in i duschen och sköljde av mig inför den kommande utekvällen.

Familjen åkte till Gävle och jag stannade i Saras lägenhet. Där bröt jag ihop, grät, duschade, lyssnade på musik, åt, packade upp och ringde vännen i fråga. När jag samlat mig tillräckligt vandrade jag ensam genom staden. Klockan var efter tolv och det var så nära mörker man kommer i juni. Gatorna var tomma. Utan att veta exakt var jag skulle gick jag mitt i körfältet. Inte en människa fanns inom synhåll. Min sista natt som gymnasieelev, eller min första som student, skred jag genom Uppsala i vit klänning, studentmössa, Eccosandaler och vindjacka. Ensamheten och tomheten förstärkte bara glädjen över att ha varit en del av staden i tre år. Att ha förverkligat min dröm.

Jag trodde att mina batterier skulle vara helt slut efter den långa dagen men när jag äntligen kom fram till BJ vaknade jag igen. Natten blev oförglömlig och räddade mig från den ångestladdade stämningen som ingenting. Klasskompisar, GOD dricka, dansande och jag vet inte allt. Fullkomlig är ett bra ord för att beskriva natten. Fullkomlig och lycklig. När de stängde klockan tre på morgonen gick vi vidare till Burger King och tog en nattrfrukost. Sen gick jag och Sara till hennes lägenhet. Sen sov vi.

Kommentarer
Postat av: karro

trevlig kväll! :D

kram

2008-06-10 @ 20:01:09
URL: http://thegirlbehind.blogg.se/
Postat av: Jenny

Ha en fortsatt trevlig kväll! :) Kika gärna in i min blogg och släng in en kommentar om du har tid! :) Hur tror du det går mellan Sverige - Grekland i fotbollen ikväll? Eller du kanske inte är intresserad av fotboll, aja :D

2008-06-10 @ 20:03:49
URL: http://penajs.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0