bananpannkaka

usch och fy, fast hurra ändå! nu har jag ringt sjukgymnastiken här i uppsala! det tog mig fem timmar att samla mod till det. finns det något värre än att ringa till någon du aldrig träffat eller ens pratat med förut, inte ens veta vem som svarar, för att den personen ska avgöra vad som ska hända med dig? man känner sig så maktlös. allt hänger på vad jag säger och hur personen tolkar det. och känner jag mig själv rätt finns det tusen möjligheter att jag börjar svamla om något annat, glömmer bort vad jag heter och frågar fel frågor. en gång lämnade jag mitt personnummer istället för telefonnummer. pinsamt.
kvinnan i andra änden idag var snäll och lugn. såsmåningom lyckades jag bli det också, åtminstone lugn. nu ska jag skicka den remiss som skickats hem till mig från bollnäs till ackis. någon mer än jag som inte riktigt hänger med i resonemanget? varför fick jag den? jag blev tillsagd att själv ta kontakt med sjukgymnastiken när jag fått den. det gjorde jag, men vad skulle de kunna göra när de inte har remissen? någon slags anteckning om uppföljning där tills i augusti hade de, det var mer än jag visste. men men, det blir väl bara att vänta ett tag till, kopiera remissen i skolan på onsdag och skicka iväg den. jag ska i alla fall hem om två veckor och få en behandling igen. och nu kan jag ju faktiskt stå på benen, även om det inte är så trevligt.
nu ska jag tillbaka till sängen igen. har bestämt mig för att tillbringa dagen där och i visst mån framför datorn. dels fryser jag skinnet ur mig och dels kan det vara bra med en riktigt vilodag innan terminen drar igång. jag ska läsa, skriva och bara tänka. himmel så skönt.