bananpannkaka

Det är tungt nu. Trots min nyvunna kunskap om livets hemlighet som skänker livsglädje och framgång till alla som ber om det kan jag inte låta bli att fängslas av hur allt faller ihop omkring mig. Lagen om attraktion säger att den som tänker positiva tankar drar till sig positiv energi. Om jag förutsätter att livet ger mig det jag vill ha, uttalar en önskan och litar på att det jag önskat kommer, ska det också bli så. Jag har aldrig trott att jag lider brist på hopp och framtidsvisioner, snarare att jag kan vara äckligt positiv och inte förstå varför orimliga saker inte skulle funka.

Jag vet att jag kan skriva och att jag inte är helt tom mellan öronen men ibland undrar man. Hur tänkte jag? Jag pluggar och pluggar och intalar mig att jag kommer att klara av det här. Ett tag har jag faktiskt lyckats tro på riktigt att jag kommer att ta mig igenom det här innan terminen är slut. Jag såg ljuset i tunneln men det visade sig vara ett tåg. Jag förstår att det jag känner nu kommer att gå över. Bättre tider väntar. På måndag är jag säkert full av energi och framtidsplaner igen men för tillfället känner jag mig tämligen värdelös. Jag skrev nog i ett tidigare inlägg att det värsta som kan hända är att jag får IG i alla de kurser jag har kvar. Från att se ett VG som ett misslyckande har ett G blivit ouppnåeligt. Men vad betyder de bokstäverna? Klarar jag mig inte riktigt bra utan dem?

Jag vill så gärna komma in på folkhögskolan i Bollnäs! Stråkklass med obligatorisk kör, brukspiano och gruppspel, hur härligt låter inte det? Men att spela har blivit en lyx, något jag inte hinner med och så fort jag tar i fiolen låter det hemskt. Trots att jag pluggar varevig sekund växer bara högarna med rester och saker som ska göras snarast, helst nyss. Jag skriver listor, har samtal och tar i så jag blir blå, både för att hinna så mycket som möjligt och för att kunna ta det lugnt och inte stressa upp mig.

Idag har varit bra. Jag passar inte för att vara ensam. Nu har jag fått socialisera mig med Sarorna och hävt ur mig en hel massa skitsnack om allt och ingenting. Det var skönt, det behövdes. Bio och svensson-tv i ett riktigt vardagsrum. Prat, prat, prat. Glädje.

Jag fick faktiskt MVG på naturkunskapsprovet, matteprov nr.ett blev godkänt även om det var på håret och det verkar som att jag äntligen har slutat blöda. Jag har allt stöd en människa kan behöva, lärare, föräldrar, vänner, alla ställer upp och gör vad de kan. Även jag, fast det inte verkar räcka till. Det finns så mycket som är bra att det är onödigt att haka upp sig på det som inte är det.