Sankta Lucia

Ja, vi tjuvstartade lite på skolan idag. Jag var där rekordtidigt - halv sju(!). Jag kan inte låta bli att bli nostalgisk och gråtmild och hopplöst romantisk när det snöar tidiga mornar i december och jag får flaxa omkring med lucialinne, glitter, tre olika band, huvudduk till Lucian, ljus, sax, sytråd och diverse andra förnödenheter. Spänd förväntan och panikövning av texter skiljer sig inte det minsta från mellanstadieprestigen på Folkhögskolor av rang. Vita strumpbyxor hade inhandlats dagen till ära.

När taklampor släcks, stearinljus tänds och en hop människor som tillsammans skrattat, sjungit och satsat allt i flera veckor andas in, finner sina platser och tar den första klingande tonen är känslan av att nu blir det banne mig inte vackrare än så här allt inom mig.

Vi var bra. Det var otroligt vackert. Jag tappade rösten - men - det var otroligt vackert. Senare idag har jag övat med mitt lilla luciatåg - vi som håller oss till den självaste dagen, spelat mycket mer än jag tänkt och haft sånglektion. Smart att ta i från tårna när förkylningen är ett faktum redan på morgonen. Imorgon blir jag hemma och leker med Hjalmar, trots avslutningsfilmning på ensembleledningen. Attans bananer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0