updating
Nu gör jag sådär igen. Hänger upp mitt liv på en enda händelse. På torsdag, äntligen! För snart orkar jag inte mer. Det är bara att erkänna. Jag behöver hjälp, men på torsdag ska jag få den. Bara lite, lite till. Snart är jag äntligen där.
Men hur ska det kunna leda till att jag blir bra? En timmes behandling som håller mig på fötterna i kanske tre dagar. Max. Kommer jag någonsin ringa och be om mer hjälp? Eller åtminstone en förklaring... Det har jag tänkt göra så länge nu att jag nästan glömt att möjligheten finns.
Jag har tänkt en del i alla fall. Undrat över det där med att vara ett offer. Bara du inte gör dig själv till ett offer ska du snart vara ur det här. Om du tror att du är frisk kanske du blir det... Jag är ett offer. Det är klart som korvspad. Och jag är sjuk. Det kan jag leva med. Det ger mig en möjlighet att bli frisk. Men att försöka inte vara något man är för att ta sig igenom det leder ingen vart. Finally some vishet efter tio månader.
