När det är svart

Plötsligt var jag smal som ett hopprep,
tänjde mig till en stängel och lät mina stela knän studsa,
med sådana bollar kunde alla käglor slås omkull på en gång!

Strumporna hasade ner till veck
som ett dragspel och spelade en gammal vals,
men dansa ville jag inte.




Här blänker källan där sorgen bor
och vitsippsmattorna breder ut sig.
här finns en tystnad som är mycket stor.
Den sjunger sakta djupt inom mig.

Du satt så stilla, du var så blek.
Jag värmde dina små händer.
Ditt hår det lyste, din mun så vek.
Sen for jag långt, långt bort till fjärran länder.

Jag kom tillbaka för att möta dig.
Då fanns du inte på jorden.
Jag gick till källan, där fanns du ej.
min hjärtans kära, min lilla ros -
Säg kan du höra de orden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0