elefanterna dansar, klockan går och ännu en jul är över
Familjekriser och outtalad ilska blandad med glädjens budskap, stämningsfull musik och levande ljus. Vilken jul? precis som det ska vara kanske, har någon sett tomten är far till alla barnen? Eller gifta par?
Mormor fyllde 65 dan före doppare dan så firandet började redan då. Ätandet i alla fall, den goda stämningen lyste med sin frånvaro på grund av sjukdom och det där glädjens budskap jag talade om. Mormors äldre bror höll åtminstone skenet uppe, busiga Stig, hjälp vad gubben är rolig!
Julaftonen började arla med julspel i kyrkan vid tiotiden. Vi skådespelare kom helt oförberedda trekvart innan det skulle börja. Jag blev herde tillsammans med Bertil. Vi var bra. Alla var fantastiska. Det här måste bli en tradition. Det var utan tvekan det bästa som hände på hela julaftonen, som fortsatte i samma stil som gårdagen. Elefanterna dansar i vardagsrummet men ingen låtsas om något. Så recenseras Lars Norén, samt min jul. Vid nio gick jag över till Palms för att träffa Hanna och lämna en chokladask. Hon hade fått Jul i Kapernaum i julklapp, alltså blev jag kvar där tills efter ett då vi sett alla avsnitt.
Självklart gick jag ändå upp kvart över fem för att åka till julottan i Hällbo på juldagen. Crazy crazy. Visst var det underbart och oförglömligt, det får också gärna bli en tradition, men jag hörde inte ett smack av vad pappa sa innan själva ottan började. Emil fick lov att tolka åt mig trots att han bara satt två personer bort? Hemma igen ramlade jag i säng och sov till elva. Vid ett åkte vi till farmor och farfar för den traditionella spenatsopps-och-ostkaksfrossan som i år hållit på i över tjugo år. Det var otroligt roligt. Inga elefanter, bara glädjetårar.
På annandan slutade jag i Borr, på spelmansstämma. Vi är så galet bra och det är så galet roligt! GUF!!! Timmy är sanningen!(fast han var inte där).
På tredjedan kom Ingrid (som i julkrubban var Josef) och Magnus. Vi åt och pratade och hade väldigt kul. Jag kände mig aningen osammanhängande men smärtfritt gick det. Trots att vi inte alls känt varandra länge kändes det helt ok att inte vara på topp och ändå ha trevligt. Snobben Moses bojkottade sitt godis han fick, jag har försökt ge honom det i flera dar nu utan resultat. Han verkar tycka att jag är väldigt konstig. Att välta burkar med textilfärg r däremot något han tycker om att göra, morr!
Följden av denna jul är att mitt dygn har vänts om helt och hållet. Det tog mig elva veckor här hemma att komma in i rutiner, som jag lyckats hålla under mina tre veckor i Uppsala, så kommer jag tillbaka och efter några dagar somnar jag vid två och vaknar vid nio, tio. Blä!
Nu orkar jag inte skriva mer. Återkommer med den fantastiska historien om mitt senaste möte med sjukgymnast här i Bollnäs. Äntligen en seger i min kamp för sjukvård!
God natt!
