bananpannkaka

Jag har en date med kvinnan som är ombudsman för studenter med funktionshinder. Halv tio den 17e september. Det känns bra och det känns fel. Bra att få hjälp. Bra att de lyssnar och tar mig på allvar. Fel för att jag inte känner mig ett dugg funktionshindrad - fast är det inte just det jag är när jag får anfall eller måste vara inlagd längre perioder? Eller när jag har så ont så att jag kräks eller inte tar mig ur sängen, vilket hände senast - i morse. Jag blir nog aldrig klok på det här. Vad är jag egentligen? "Ta med dig ett intyg som styrker ditt funktionshinder" skrev hon. Just det blir lite knepigt. Antingen släpar jag med mig tvåhundra sidor journal eller så ber jag att få komma med ett lite mer överskådligt intyg den 21a, när jag har varit hos Dr Öhman. Det blir nog bra tror jag. Faktiskt så tror jag att det blir bra.