bananpannkaka

Jag är vaken! Efter att ha sovit från och till sedan i förrgår klockan sju typ känner jag mig mer vaken än på länge. Skönt!

Idag tänker jag därför ge mig iväg till den stora stadens centrum och bråka med CSN en smula. Jag tänker slappna av på sjukgymnastiken och äta en smörgås med en vän  som jag längtat efter länge - både efter vännen och smörgåsen. Möjligen också sätta upp en tack-lapp på en lyktstolpe i närheten av där jag föll i måndags.

För att detta ska gå att genomföra har jag engagerat halva bekantskapskretsen. Många fina vänner pluggar och jobbar dagtid. Det är väl egentligen så folk gör för det mesta. Men smörgåsvännen tar ledigt från jobbet för att hämta mig på sjukhuset och nämnda väns mormor följer mig på stan. Detta efter att jag i sista sekund frågat vännens mamma, tillika min hyresvärd, om hjälp sent igår kväll och hon engagerat sambo och mor.

Detta är helt otroligt. De första sekunderna någon går med på att göra något sådant för mig skäms jag men det går fort över. Jag behöver ju det. Hur fel det än är. Barnvakta mig, snälla vänner. Peka på mitt huvud, skratta åt det och säg att det har slagit i marken för sista gången. Yeah!