bananpannkaka

Är det inte lite typiskt att precis i natt, när jag grubblat över varför jag tappat absolut all lust att spela i nån vecka, drömmer att jag spelar. Någon mystisk kille gick på skolan. En sån där som luktar Ackis i Stockholm lång väg. Han och min vanliga kvartett skulle läsa oss igenom en stråkkvintett av Chopin (?!) avista, bara för kul. Jag skulle spela andra fiol och kör naturligtvis på i mitt eget tempo. Typ dubbel. Jag undrar varför jag drömmer att min stråkteknik är usel. Varför drömmer jag att jag måste spela en massa krångliga passager i andra läget? Mitt i allt kommer Sota in och fotograferar oss. Bilden hamnar i UNT. Den är tagen över min axel så jag syns inte. Bra det.