85 D, del två

Så var jag på plats igen. Det var ju inte så farligt. Anarki råder. Jag tror ingen riktigt vet vad som ska hända.

Teknikerna och analytikerna säger att är det påsk så är det påsk. Jag blir inte kvar längre än till torsdag. Nehej... Alltså behöver jag inte få elektroderna instuckna under huden utan bara fastlimmade med superlim. Okej...

Men vad säger du? Har du inte haft något anfall på ett halvår? Vad sjutton gör du här? Hur tänker de nu? Ja det kan man verkligen fråga sig...

Läkarna säger att det är för kort tid men nu är jag ju här, såatte...

I morse var jag så nervös så jag nästan kräktes. Tio gånger värre än första gången. Varför vet jag inte.

Tji fick jag för nyrakade ben också. Jag var redan intrasslad i sladdhärvorna när läkarne kom. Strumporna fick jag ta av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0