bananpannkaka

Tystnad. Det är tomt i mitt huvud. Tonerna jag vill höra får inget fäste. Det är tomt och kallt. Ensam. Trots alla värmande ord, nära vänner, vardagshjältar, extramammor, blodssystrar. Närmast mig är det tomt och kallt. Jag har bäddat med dubbla täcken för att symboliken i den fåfänga handligen kanske vill leka med ödet och locka någon riktigt nära. Någon som vill hålla om och hålla av. Nu ligger bara en människa under två täcken. Jag behöver värmen. Men närmast är det tomt och kallt.