Att vara på eller av

Idag hade jag kunnat vara med i ett experiment om existentiell knepighet, ett uttryck som kvartettoraklet myntat. Hade jag haft neurologens övervakningskamera hade teknikerna häpnat över hur hela dygnets aktivitet komprimerats till två timmars effektiv galenskap.

Jag vaknade som på beställning klockan åtta. Jag kommer aldrig sluta förundras över att jag alltid vaknar för att ta medicinen även om jag glömt ställa klockan. Då kände jag mig ändå ganska nära verklig vakenhet. Jag märkte att kroppen fortfarande var allt annat än glad men jag tänkte bara ligga kvar och morna mig ett tag.

Sen vaknade jag klockan tolv. Att stiga upp då var otänkbart. Efter ett tag försökte jag äta frukost men min vänstra arm var helt bortdomnad av värk från axeln till fingrarna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det var inte som att jag sovit på armen eller som träningsvärk det gjorde bara helt galet ont. Jag fick inget grepp om juiceglaset som for i golv och gick i tusen bitar. Då retirerade jag till sängen igen.

Där låg jag och gnydde och tyckte synd om mig själv till klockan fem. Då plötsligt gick jag upp och vände upp och ner på hela lägenheten. Det är dammat och dammsugat, disken är diskad och jag har till och med gått till ICA och sopsorterat. Vad kom det ifrån? Galenskapen, och kanske inte minst att bära kassarna till ICA, har resulterat i att jag inte mår mycket bättre nu än vad jag gjorde klockan tolv men lägenheten är åtminstone fin.

Imorgon är det söndag. På måndag är det Master Class. I övermorgon. Tre övningsfria dagar veckan före en Master Class är inte okej. Nu måste jag nästan bli nervös.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0