2009
Ett kaos-år då mycket gick framåt men kanske lite för mycket bakåt. Tvivel och hopp om framtiden. Planer som grusas. Sjukhus och läkare. Ett nytt bemötande av sjukvården. Musik. Glädje. Smärta. Ett omtumlande år. Förmodligen det svåraste jag hittills genomlevt.
Nyåret 2008 firades hos Ingris och Magnus med Ingrids vänner från Bro. Jag var tio år yngre än resten av sällskapet men tänkte inte på det förrän i efterhand. Jag hade fruktansvärt ont och blandade champagne och alvedon vilket inte var så bra. Det var på den tiden då jag inte klarade mig utan min halskrage. Hedda-boxer var en alldeles ny liten valp som man utan problem kunde lyfta och bära runt.
Januari
Jag far och flyger. Nyårsfirande i Uppsala. Konserter i Bollnäs. Mamma pluggar i Gävle och behöver barnvakt till Hjalmar som bara är en liten skrutt. Sjukgymnastik i Uppsala. Fler konserter i Bollnäs. Några små anfall som jag inte har tid att lägga märke till. Vi spelar in en skiva med GUF.
Februari
Inleds med en helvetesvecka. Ambulansfärd. Stesolid. Runt trettio grand mal- kramper under en vecka på Bollnäs sjukhus. Besöksförbud på grund av vinterkräksjuka. Jag är väldigt trött och väldigt ensam. Jag börjar äta tegretol. Slutar krampa och fick komma hem. Det tar en vecka för mig att minnas hur man gör för att gå. Mamma, pappa och Hjalmar vakar i mitt rum under nätterna. När jag kan gå bättre flyttar jag upp till deras rum. jag träffar superneurologen för första gången.
Mars
Jag orkar sitta upp i en stol en längre stund. Fröken kommer hem till oss och har lektion. Läxa: spela Blinka lilla stjärna i fem minuter. Melodikryssfrukost. Träning. Jag träffar världens snällaste kurator och får en sjukgymnast i Bollnäs. I slutet av månaden tar jag mig till skolan igen.
April:
Jag fyller tjugo. Åker ner till Uppsala för sjukgymnastik för första gången sedan krampveckan. Sakta återgår livet till det normala. Körkalas med Team Hanna- kören.
Maj
Sjukgymnastik i Uppsala. Slutspurt i skolan och med konfirmanderna. Melodifestival. Avslutningsmiddag. Konfirmation. Jag letar efter en egen lägenhet och får jobb som sommarvikarie på demensboendet men måste tacka nej eftersom jag fortfarande är för svag för att orka med min egen vardag.
Juni
Jag åker till Malmö med konfirmaderna. Emil tar studenten. Jag sjukgymnastiserar i Uppsala. Träffar superneurologen och beslutar att jag ska börja trappa ner tegretol. Jag spelar Svendsens Romanze på Återvändarkonserten i kyrkan och blir så stolt så jag kan spricka. Efter mycket om och men kommer jag i väg till Taizé och träffar vänner för livet.
Juli
Hjalmar fyller ett år. Jag åker till Bingsjö men somnar i ett tält och missar hela stämman. Familjen åker till farmor och farfars torp och har det riktigt trevligt några dagar. Annars händer inte så mycket. Jag åker till Uppsala en sväng utan att behöva besöka sjukhuset. Får jobba på Hannas skola några dagar. Är lycklig.
Augusti
Skolan börjar. Mamma pluggar. Jag barnvaktar, sjukgymnastiserar och trappar ner medicin. Spelar med GUF i Järvsö. Det blir sista gången jag spelar med dem men det vet jag inte då.
September
Jag flyttar till min alldeles egna lägenhet. Syr byxor. Slutar helt med medicinen. Spelar, sjunger och är lycklig. Börjar kräkas. Åker till Uppsala. Får TENS. Den 24e börjar jag krampa igen.
Oktober
Den 9e blir jag utskriven. Har börjat med tegretol igen efter alldeles för lång tid. Har tappat räkningen på hur många kramper jag haft allt som allt. Fler än hundra. Färre än tvåhundra. Gåtränar hos mina föräldrar i några dagar innan jag flyttar tillbaka till lägenheten igen. Går på SHOF-konsert. Är tillbaka i skolan innan månaden är slut.
November
Spelar och tränar och försöker att glömma att jag är sjuk. Kastas upp och ner och runt i ångest-glädje-och-sorg- karusellen. Sover mycket. Äter lite. Genomför orkesterkonserten. Åker till Uppsala för långtidsEEG. Blir intrasslad i sladdar och filmas dygnet runt. Blir förvånad över att läkarna lyssnar på vad jag säger. Lär mig hur det känns att bli tagen på allvar.
December
Mycket sång, spel och konserter. Smärtan urartar men annars jag mår bättre än på länge. Bestämmer mig för att inte söka till de stora musikhögskolorna. Lättnad blandas med besvikelse. Framtiden känns lika ljus men osäker som förr. Jag är rädd och stundtals förtvivlad men lugnare än för ett år sedan. Nu måste jag väl ändå ha tagit mig igenom det värsta.
Nyåret 2008 firades hos Ingris och Magnus med Ingrids vänner från Bro. Jag var tio år yngre än resten av sällskapet men tänkte inte på det förrän i efterhand. Jag hade fruktansvärt ont och blandade champagne och alvedon vilket inte var så bra. Det var på den tiden då jag inte klarade mig utan min halskrage. Hedda-boxer var en alldeles ny liten valp som man utan problem kunde lyfta och bära runt.
Januari
Jag far och flyger. Nyårsfirande i Uppsala. Konserter i Bollnäs. Mamma pluggar i Gävle och behöver barnvakt till Hjalmar som bara är en liten skrutt. Sjukgymnastik i Uppsala. Fler konserter i Bollnäs. Några små anfall som jag inte har tid att lägga märke till. Vi spelar in en skiva med GUF.
Februari
Inleds med en helvetesvecka. Ambulansfärd. Stesolid. Runt trettio grand mal- kramper under en vecka på Bollnäs sjukhus. Besöksförbud på grund av vinterkräksjuka. Jag är väldigt trött och väldigt ensam. Jag börjar äta tegretol. Slutar krampa och fick komma hem. Det tar en vecka för mig att minnas hur man gör för att gå. Mamma, pappa och Hjalmar vakar i mitt rum under nätterna. När jag kan gå bättre flyttar jag upp till deras rum. jag träffar superneurologen för första gången.
Mars
Jag orkar sitta upp i en stol en längre stund. Fröken kommer hem till oss och har lektion. Läxa: spela Blinka lilla stjärna i fem minuter. Melodikryssfrukost. Träning. Jag träffar världens snällaste kurator och får en sjukgymnast i Bollnäs. I slutet av månaden tar jag mig till skolan igen.
April:
Jag fyller tjugo. Åker ner till Uppsala för sjukgymnastik för första gången sedan krampveckan. Sakta återgår livet till det normala. Körkalas med Team Hanna- kören.
Maj
Sjukgymnastik i Uppsala. Slutspurt i skolan och med konfirmanderna. Melodifestival. Avslutningsmiddag. Konfirmation. Jag letar efter en egen lägenhet och får jobb som sommarvikarie på demensboendet men måste tacka nej eftersom jag fortfarande är för svag för att orka med min egen vardag.
Juni
Jag åker till Malmö med konfirmaderna. Emil tar studenten. Jag sjukgymnastiserar i Uppsala. Träffar superneurologen och beslutar att jag ska börja trappa ner tegretol. Jag spelar Svendsens Romanze på Återvändarkonserten i kyrkan och blir så stolt så jag kan spricka. Efter mycket om och men kommer jag i väg till Taizé och träffar vänner för livet.
Juli
Hjalmar fyller ett år. Jag åker till Bingsjö men somnar i ett tält och missar hela stämman. Familjen åker till farmor och farfars torp och har det riktigt trevligt några dagar. Annars händer inte så mycket. Jag åker till Uppsala en sväng utan att behöva besöka sjukhuset. Får jobba på Hannas skola några dagar. Är lycklig.
Augusti
Skolan börjar. Mamma pluggar. Jag barnvaktar, sjukgymnastiserar och trappar ner medicin. Spelar med GUF i Järvsö. Det blir sista gången jag spelar med dem men det vet jag inte då.
September
Jag flyttar till min alldeles egna lägenhet. Syr byxor. Slutar helt med medicinen. Spelar, sjunger och är lycklig. Börjar kräkas. Åker till Uppsala. Får TENS. Den 24e börjar jag krampa igen.
Oktober
Den 9e blir jag utskriven. Har börjat med tegretol igen efter alldeles för lång tid. Har tappat räkningen på hur många kramper jag haft allt som allt. Fler än hundra. Färre än tvåhundra. Gåtränar hos mina föräldrar i några dagar innan jag flyttar tillbaka till lägenheten igen. Går på SHOF-konsert. Är tillbaka i skolan innan månaden är slut.
November
Spelar och tränar och försöker att glömma att jag är sjuk. Kastas upp och ner och runt i ångest-glädje-och-sorg- karusellen. Sover mycket. Äter lite. Genomför orkesterkonserten. Åker till Uppsala för långtidsEEG. Blir intrasslad i sladdar och filmas dygnet runt. Blir förvånad över att läkarna lyssnar på vad jag säger. Lär mig hur det känns att bli tagen på allvar.
December
Mycket sång, spel och konserter. Smärtan urartar men annars jag mår bättre än på länge. Bestämmer mig för att inte söka till de stora musikhögskolorna. Lättnad blandas med besvikelse. Framtiden känns lika ljus men osäker som förr. Jag är rädd och stundtals förtvivlad men lugnare än för ett år sedan. Nu måste jag väl ändå ha tagit mig igenom det värsta.
Kommentarer
Postat av: Linn
Kära Moa,
2009 var ett tufft år för dig - minst sagt.
Kom ihåg att allt som varit redan har hänt. Det har redan hänt och alltså är det över. 2010 kommer med all säkerhet att bjuda på sin beskärda del av prövningar men även på den direkta motsatsen. Ljuset syns allra klarast i mörkret. För inget annat kan komma ur mörkret - än ljus. Du är världsbäst på att se det ljusa och det beundrar jag dig för. 2010 blir ett mycket bättre år än 2009. Det har jag beställt. Kramar, Linn
Postat av: Johanna
Berg- och dalbana är roligare på Liseberg ;)
Trackback
