bananpannkaka

Ibland förstår jag inte vad det är med mig och att vänta på telefonsamtal. Vad spelar det egentligen för roll om jag blir inlagd imorgon eller på onsdag? Ingen alls. Det handlar i princip om när jag ska raka benen och vilka kläder jag måste tvätta innan jag åker till ackis. Ändå sitter jag här, helt handlingsförlamad. Gick upp kl sju med Hanna i morse för att sjuksköterskan inte skulle väcka mig med sitt samtal. Än är telefonen tyst.
Jag gick till Gränby för att hämta ut framkallade bilder, kom vilse på vägen hem men hittade till slut. Klockan tolv hade jag ätit pasta med kikärtsröra och därmed var aktiviteterna slut. Jag har inte ens orkat diska, bara legat på soffan och tittat på blå himmel och sol. Sovit lite. Jag hatar att vänta. Nu är jag trött på skiten innan den ens har börjat.


... men. Ikväll ska vi äta sushi! Äntligen ska jag få mina efterlängtade alger! Då blir allt bra!