Ekorrhjulet
I morse fick jag uppleva ett mindre trevligt händelseförlopp som dessvärre inträffar allt oftare numera. Jag är trött. Så väldigt trött. Och har ont. Så väldigt ont. Men det vet ni redan.
Ibland vaknar man och är kissnödig. Det är inte så konstigt. Ibland orkar man inte gå upp med en gång utan ligger kvar tills kissnödigheten överstiger tröttheten. Det har egentligen inte så mycket med händelseförloppet att göra men jag tror det är en känsla åtminstone några av de som läser kan relatera till.
Händelseförloppet börjar med att man vaknar och faktiskt är ganska utsövd men inte tar sig ur sängen på grund av våldsamma smärtor. Man blir trött av smärtan och somnar om. När man legat i sängen i mer än tolv timmar börjar man oftast bli hungrig. Tyvärr är det fortfarande omöjligt att ta sig ur sängen. Efter ytterligare ett par timmar är man vimmelkantig av hunger. I bästa fall ger smärtan med sig så småningom men dagen blir i alla fall helt upp och ner eftersom rutinerna blir rubbade. I värsta fall har man varit sjukligt trött en längre tid och har därför ingen mat hemma eftersom det varit omöjligt att ta sig till affären. I dag var ett värsta fall.
Allt går så långsamt då. Allt man gör blir fel och det tar onödigt lång tid att ta sig till Hemköp för att handla. Alldeles för sent kom jag till E för att sedan hetsäta ris med wook och fruktsallad. Det första jag åt på arton timmar. Inte okej.
Ibland vaknar man och är kissnödig. Det är inte så konstigt. Ibland orkar man inte gå upp med en gång utan ligger kvar tills kissnödigheten överstiger tröttheten. Det har egentligen inte så mycket med händelseförloppet att göra men jag tror det är en känsla åtminstone några av de som läser kan relatera till.
Händelseförloppet börjar med att man vaknar och faktiskt är ganska utsövd men inte tar sig ur sängen på grund av våldsamma smärtor. Man blir trött av smärtan och somnar om. När man legat i sängen i mer än tolv timmar börjar man oftast bli hungrig. Tyvärr är det fortfarande omöjligt att ta sig ur sängen. Efter ytterligare ett par timmar är man vimmelkantig av hunger. I bästa fall ger smärtan med sig så småningom men dagen blir i alla fall helt upp och ner eftersom rutinerna blir rubbade. I värsta fall har man varit sjukligt trött en längre tid och har därför ingen mat hemma eftersom det varit omöjligt att ta sig till affären. I dag var ett värsta fall.
Allt går så långsamt då. Allt man gör blir fel och det tar onödigt lång tid att ta sig till Hemköp för att handla. Alldeles för sent kom jag till E för att sedan hetsäta ris med wook och fruktsallad. Det första jag åt på arton timmar. Inte okej.
Kommentarer
Trackback
